Den är ändå vacker i all sin naivitet, den där tanken som människan har angående LIV. Vårt eget liv, alltså. Andras liv bryr vi oss faktiskt inte alls nämnvärt om, utrotar det ena djuret efter det andra och hugger ner levande träd. Men människolivet, det är och förblir HELIGT. Vilket såklart är logiskt, eftersom vi ju ÄR människor. Att hålla sig vid liv och att föröka sig är ju en instinkt.
Men det är ändå intressant att vårt värnande om det mänskliga livet, nu alltmer för oss mot en punkt då vår egen existens hotar oss. När vi blir för många påfrestas jorden, helt enkelt. Miljödebatten har i många år diskuterat just detta och man funderar över olika sätt att hejda den kraftiga befolkningsökningen som har skett på jorden. Vissa hävdar dock att detta inte stämmer. De menar istället att vi blir äldre, men inte fler, i alla fall inte fler i för hög takt, då faktorer som utbildning och urbanisering hejdar befolkningsökning.
Häromdan kunde man läsa om öns framtid gällande befolkning. Vi kommer i framtiden hamna i situationen att vi har en stor del äldre människor och en mindre del arbetsföra människor. Regionen menar att för att möta den situationen så måste vi redan nu till exempel börja ta större ansvar för vår egen individuella hälsa. Förebygga. Göra knäböj och gå på promenader så vi inte blir lika vårdkrävande som äldre sen, eftersom det kommer att finnas färre människor som kan vårda oss då.
En läkare hjälpte nyligen en väldigt sjuk/döende person att avsluta sitt liv. Anmälde sedan sig själv för att få till en eventuell förändring och en debatt. Med tanke på allt vi vet om jordens resurser, en allt mer åldrande befolkning och så vidare, så borde frågan om aktiv dödshjälp sannerligen vara på tapeten jämt.
Men det är den inte. För fortfarande är synen på mänskligt liv väldigt känslig för de flesta av oss. Ämnen som abort, dödshjälp och egentligen bara döden som sådan, är fortfarande oerhört svårdiskuterat även här, i det sekulariserade landet vi lever i och ännu svårare i länder med stark religion.
Visst är det vackert, hur vi ser på och värderar mänskligt liv. Kanske är det vår förmåga att känna kärlek som gör det så svårt för oss att tänka i andra banor än liv till varje pris. Kanske blir det också just vår förmåga att känna kärlek som gör att vi kommer att se annorlunda på det i framtiden.