Hon fyller 70 år i helgen, kvinnan som är min mor. Hon har haft livets första åldersnoja inför födelsedagen, vilken manifesterats i en hästsvans. Hon som inte haft långt hår sedan sjuttiotalet.
I helgen blir det fest men bli nu inte ledsen om du läser det här och inte har blivit bjuden, vi var tvungna att dra gränser. Hon känner så många. For ju runt på ön i så många år och skrev om folk. Det går inte att gå många meter med henne på stan utan att folk börjar heja.
Hon minns sällan namn, men alltid vad hon skrivit om. "Det var dom med lagårn som brann ner", "det var han med tjuren" och så vidare. Sådant man en gång skrivit ner det minns man för evigt sen.
Stöddigt började hon sedan göra böcker. Skrev om oss och om livet hon levde. Gav ut och sålde. Varvade med revy-skrivande och engagemang i föreningar, främst bygdegårdsföreningar. Hon är en kvinna full av idéer och visioner min mamma, aldrig rädd att skrida till verket.
Vi närmar oss nu sakta men säkert de senare av faser, i vårt liv tillsammans, hon och jag. Stadig som en fura har hon tagit mig igenom varenda fas hittills. Först den som barn, när man är liten och orolig och helst vill vara med sin mamma jämt.
Sedan den när man sitter alltmer på rummet, läser KP och funderar över universum. Tonårsfasen klarade hon galant, gjorde alla rätt i berg och dalbanan som kastade runt mig likt en vante. Lagom jag kom ut ur den labyrinten gjorde jag henne till mormor. Världens bästa mormor.
Efter frigörelse och ifrågasättande har jag sedan länge landat i en stadig stolthet. Över att få vara hennes dotter. Över allt hon skapat, allt hon gjort för andra och allt hon gjort för mig. Vetskapen om att det gått så bra gör det där enkelt. Jag mår bra. Jag kan ha långvariga, meningsfulla relationer, jag har kunnat uppfostra tre barn på ett tryggt sätt.
Jag vet hur jag kan ta mig ur dåligt mående och jag vet hur jag ska bete mig för att ge mig själv de bästa förutsättningarna att må bra. Det är resultat av ett tryggt och stadigt föräldraskap, så mycket förstår jag. Resultat av livslång backning och kärlek.
Hur tackar man för sådant? Kanske genom att så smått börja ge tillbaka? Ta över rodret alltmer kanske och erbjuda lite rast och ro. Det ska bli fint tycker jag, även om jag vet att hon oroar sig en del för att åldras. Ja visst har vi säkert några tuffa dagar framför oss, men vi har dagar på terrassen också. Vi har vin, fönsterputsning, luciatåg och valborgsfiranden och säkert några revyer kvar att göra också. Det kommer att bli fint.
Grattis kära mamma på din 70-årsdag i helgen. Du är livets ljus!