God jul!
Trump, Putin, korrupta makthavare, Sverigedemokrater, Greta-motståndare, IS-anhängare, skatteflyktingar, kärnkraftskramare...
Trots allt.
Kan inte sluta tänka på Gudrun Löfqvist. Jag såg hennes dödsannons i tidningen förra lördagen. Hon dog den 30 november och hon föddes den 2 december 2019.
Hon blev alltså 100 år och 2 dagar.
Kämpade hon in i det sista för att hon så gärna ville bli 100 år? Min pappa ville det, för då skulle han få gratulationsbrev från kungen. Han missade brevet med drygt ett år.
Och mamma. Jag fick telefonbesked om att hon låg döende i hemmet utanför Västervik.
Flyg till Stockholm, bil mot Västervik. Man placerade en telefon på mammas bröst så att hon kunde höra min röst. Jag sa att jag var på väg. Snart, framme. När jag äntligen stod vid hennes säng dröjde det bara några minuter innan hon andades in djupt och dog.
Gudrun och mamma. Tillfälligheter? Jag tror inte det.
När jag stod på årets julmarknader med mina böcker kom många och sa att de saknar Pekka, min salig tupp. Besserwisser, konservativ, egotrippad och helt odräglig. Flera gånger hotade jag att nacka honom, i synnerhet när han sprättade sönder trädgårdslandet. Då svarade han alltid att han tänkte fly till sin mamma på Kreta.
Citerar ur boken ”Tuppen Pekkas julafton”:
”Pekka kommer med ett kuvert i näbben. Han har virat ett rött sidenband runt kuvertet och med spretiga bokstäver skrivit: Til en snäl en! En tupp som stavar som en kråka, men det är tanken som räknas.
Jag öppnar kuvertet. Det innehåller ett julkort med en tomte som kånkar fram genom den djupa snön, med en sprängfylld julklappssäck på ryggen. På kortet står det:
Här får du nu veta
att jag inte i trädgården mera ska spreta,
för jag ska spreta på Kreta
och där feta maskar leta!
– Det var den finaste julklapp jag någonsin fått! säger jag och menar det nästan. Inget mera sprättande i trädgårdslandet alltså, vilken lycka!
– Fast det heter egentligen sprätta, säger jag.
– Va?
– Du har skrivit spreta. Sprätta stavas med ä och två t.
– Men då rimmar det ju inte på veta, Kreta och leta! säger han.
– Huvudsaken att jag förstår vad du menar, svarar jag.
Pekka rycker åt sig julkortet och går bort till skrivbordet. Han gör en del överstrykningar och ändringar:
Här får du nu vätta
att jag inte i trädgården mera ska sprätta,
för jag ska sprätta på Krätta
och där feta maskar lätta.”
En dag kommer kanske salig Pekka tillbaka.
Vem vet?
God jul, även alla ni övriga!