Jag klarar att springa från Visby till Slite, nästan till Hemse om jag vill. Det har tagit mig en handfull år att få kondis nog, och kostat två tum mindre i jeansens midjemått. Men faktum är att löpningen tar mig längre än så. Till huvudstaden för både Stockholm Marathon och nu senast Stockholm Halvmarathon. Planen är lopp även i andra städer utomlands. Jag har karriären framför mig – långdistanslöpare blir gamla, tänker jag i förlig salong ombord på M/S Gotland.
På väg mot Nynäs och Stockholm har jag tid att vila benen och hinna tänka på alla de nyheter som passerar din och min tidning. Mössen som invaderade barnens fritids i Lärbro skola till exempel. När jag var barn tyckte jag att möss i skolan var toppenbra. För jag fick 25 öre per mus jag fångade, i en fälla hos mattanten Julia i Hejde skola. Eftersom jag fångade dem levande och släppte ut dem på skolgården var de strax tillbaka igen. En lysande affärsidé, tyckte jag!
Bland de andra passagerarna på babords sida sitter också ett äldre par med termos och fikar i tysthet. De ser ut att höra till de gotlänningar som tycker att Hemse är en hel dagsutflykt från stan. Jag vet ett par på Sudret som åkte till Visby en gång om året – för att besiktiga bilen. De stannade halvvägs på vägen in, för att äta lunch. Och halvvägs hem, för att hålla eftermiddagskaffe. En del gotlänningar skyndar långsamt. Andra åker sällan eller aldrig till fastlandet. Jag älskar historien om gubben på Fårö. Han hade aldrig varit av Gotland och i hög ålder drabbades han av hjärtinfarkt. Det blev hämtning med helikopter och han landade på taket till Huddinge sjukhus. När gubben kom hem frågade andra Fåröbor vad han tyckte. Han som nu hade sett ett tak och lite av Stockholm från ovan?
– Ja, det där fastlandet! Det var inte mycket att se, svarade han.
Jag älskar Stockholm, i lagom dos och helst när trafiken är avstängd för olika motionslopp. Min mara må vara halv, men den gav minst dubbla glädjen. Pigg, trots tempo i regnvåta kläder, tänker jag att en resa till huvudstaden borde fler unna sig oftare. Att vara borta ett och ett halvt dygn känns som en hel vecka, sedan är det lika skönt att komma hem till ön – eller "öjn" som många fastlänningar med sinne för gotlandsfjäsk försöker stava det. Ön med ett insmuget dialektalt j retar gallfeber på en del gotlänningar. Följaktligen är det lika stort helgerån att skriva "pöjlen", men faktum är att många gotlänningar lite föraktfullt pratar just så om andra sidan Östersjön. Jag har snart min nästa resa bokad, har du bokat din?