Fritt fram för norrmännen att semestra på Gotland, då måste vi se till att de känner sig välkomna.
Jag åtar mig att förklara för dem vad varpa är. Varpa på norska? Jag söker på Google-översättning. Skjevemaskin får jag som svar. Kan inte stämma. Skjevemaskin till svenska? Wry Mashine! Och Wry Mashine tillbaka norska? Wry Machine. Vad hände med Skjevemaskinen?
Wry Mashine i Googles allmänna sökruta då? Svar med diverse bilder: En slags oljepump!
Bestämmer då att varpa också heter varpa på norska. Det påstår i alla fall Margareta Persson i Hablingbo, som har frågat en släkting i Norge.
Varpa akkurat!
Unge man, vad har hänt?
När jag tidigt på morgonen cyklar ner för att bada är hela hamnen beströdd med vita pappersark. Hundratals. Jag plockar upp några och förstår genast att det handlar om en ung pojkes skolarbete. Bland annat ett geografiprov om Island och en kort uppsats: ”Jag heter XX. En dag åkte jag med fartyg till Australien. Då kom en jättestor våg. Och fartyget välte. Då såg jag en öde ö... ”
Du XX, jag ser ditt namn på flera av arken. Vad har hänt? Hör gärna dig, kanske kan jag hjälpa dig. Jag kommer inte att avslöja vem du är.
Året var 2015. Akuten på Visby lasarett måste moderniseras och byggas ut. Kunnigt folk räknade och när de räknat färdigt meddelades att bygget skulle kosta 54 miljoner kronor. Helt ok, vi vill ju ha ett bra fungerande lasarett.
Men på några år mer än fördubblades kostnaderna till 117 miljoner! Hur gick det till? Idag, sommaren 2020, beräknas akutbygget kosta 500 miljoner, en halv miljard! Hur är det möjligt?
Berätta gärna för mig, en skattebetalare som inte förstår.
Mitt projekt med uppförande av utedusch i trädgården har gått en smula i stå. Duschen är inhandlad och hål för betongfundament är grävt.
Men jag visste inte hur mycket cement jag behövde, så i förra krönikan angav jag måtten på själva formen. Tre läsare hörde av sig och alla var överens. Drygt 50 liter. Men det är åt helskotta för mycket!
För att inte tala om inköpet av singelgrus att fylla resten av det grävda hålet med. Jag kom hem med en till brädden fylld släpkärra, så nu har jag grus för minst två livsbehov.
Jag tänker på pojken och hans kringströdda skolarbeten i hamnen.
Min egen skolgång i Slite var heller ingen dans på rosor. Men jag var bäst av alla i ämnet Gymnastik, lek och idrott. Det gav status även hos de äldre killarna. Jag fanns, jag mådde bra.