Ur krönikan 7 augusti 2003:
”För en tid sen var jag på Borgen och dansade med Hilma Carlsson.
Hon är 97 år.
Hon dansade varenda dans utom när det var hambo. Hennes knän klarar inte längre av de våldsamma hambosvängarna.
Hon bor ensam i en lägenhet på Gråbo och hon körde bil till förra hösten, då bilen underkändes vid besiktningen.
Fredagsdanserna på Borgen är bara för pensionärer, men eftersom jag är där i tjänstens vägnar (reportage), så blir jag ändå insläppt. Och jag dansar. En dam i 75-årsålder nyper mig i armen när hon dansade förbi. Ler och säger:
– Lammkött!
Och när det är dags för ”sistan” kommer Hilma och bjuder upp.
– Orkar du en dans till?”
*
Fullsatt i hamnbastun. God stämning, svettiga kroppar, drygt 70 grader och bara några meter till stegen ner i det svalkande vattnet. Måndag, onsdag, lördag. Året runt.
Hit vallfärdar folk från Visby (16 mil tur och retur), det fritidsboende folket från fastlandet, trogna badare från Grötlingbo, Hamra och Vamlingbo. Men endast en liten, liten grupp badare från Burgsvik.
På ett ungefär vet jag betydelsen av ”Profet i eget land”, men anlitar ändå Bibeln (Matteus 13:57): ”Jesus sade: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus”.
*
Dagens rapport från modevärlden:
I förra veckans krönika skrev jag om modet med förstorade läppar. Ett mode bland, i huvudsak, unga tjejer, men även gay-killar. ”Jag har aldrig kysst någon med såna läppar, men tror att det känns som att kyssa isterband”. Skrev jag.
Jag, en gammal man, var beredd på ilskna kommentarer från de unga ”läppisarna”. Men ingen, utom min yngste son, som ibland tycker jag är hopplöst ”mossig”. Och ett mejl från en man, årsmodell 1945, i Visby som undrar varför folk, mest män, ”skaffar sig långbyxor med ”lågt liggande bälte? Alltså byxor som visar kalsongkanten och mer därtill när bäraren böjer sig framåt”.
*
Det brinner i det gamla Donnergymnasiet i Klinte – igen. Vem? Varför?
Jag vet vem som mitt i sommaren för 70 år sen tände eld på några enebuskar på Slottsbacken i Slite. Han, lite ”udda”, ville så gärna komma med i vårat killgäng, som krigade med slangbågar mot de tuffa cementarbetarsönerna i Närs. Men han blev aldrig en av oss.
Jag tror han flyttade till fastlandet med sin frånskilda mamma.
*
Vad händer om vi i Sverige demonstrerar mot kristendomen och bränner våra biblar?
Ingenting – hoppas jag.