Jag läser om ännu ett mord och tänker att vi aldrig kommer se ett slut. Att mord följer på mord och att inget någonsin kan bli sig likt. Ett mord på en man mitt på Södermalm i Stockholm under en tid där familjer och barn är på väg hem för middag eller efter träning. Skjuten med flera skott. Det mordet som följer bara någon dag efter att en dörr i Hammarby Sjöstad, inte långt från Södermalm, beskjutits med flera skott. Flera unga män är gripna misstänkta för brotten.
Förtvivlan över hur det blivit, hur det är och hur lång väg vi har kvar. Och så läser jag om en annan nyhet, en nyhet som gör mig otroligt glad. Kanske just för att den är så hoppfull mitt i allt det mörka. En nyhet som dessutom hänger väl ihop med gängkriminalitet: Nämligen den att det går att bryta skolsegregering. I en stad i Mellansverige stängde man ned en skola i ett segregerat område och valde att bussa elever på lågstadiet till två närliggande skolor med elever från goda socioekonomiska förhållanden och med svenska som modersmål. Det första året sjönk båda gruppernas svenskkunskaper i de nationella proven. Fyra år senare hade både gruppernas resultat förbättrats avsevärt. Från att hälften ur gruppen som bussades klarade proven gjorde nu 76 procent det. Och för eleverna med svenska som modersmål hade andelen gått från 88 procent till 96 procent! Ett snitt mycket högre än genomsnittet för Sverige. En av anledningarna som forskarna som följde arbetet kunde se, var dels att barnen var så pass små. Ju yngre desto lättare ett leka och skapa relationer även utan språkkunskaper och dels att lärarna och skolledningen så engagerat hade bestämt sig för att det skulle gå och för att skapa en inkluderande skolkultur. De såg till att placera barnen tillsammans, att de fick bestämda platser, att de roterade, hade särskilt utsedda kompisar att vara med och att eleverna hjälpte varandra. Det innebar inte bara bättre betyg för båda grupperna utan dessutom ansåg hela 70 procent att de jobbade bäst med en klasskompis från den andra gruppen.
Eftersom skola är en så otroligt viktig friskfaktor dels för att minska risken att hamna i kriminalitet och dels för att både upprätthålla en god psykisk hälsa och goda framtidsutsikter så tänker jag att det finns mycket att lära även för våra gotländska skolor. För även om vi inte bussar elever från segregerade hem så är vi verkligen inte fria från problem. Vi har uttalade problem med homofobi, rasism och sexism främst på våra högstadieskolor. Med jargong som många gånger är brottslig och andra gånger kränkande och nedbrytande. Vad skulle hända om ledning och lärarna bestämde sig för ett krafttag. Att skapa en inkluderande skolkultur. Skulle vi då kunna se om fyra år att både betygen ökat liksom att attityder gentemot varandra skulle ha förändrats? Jag vill tro det. Jag är säker på att det går. Om man, såsom skolorna i Mellansverige, bestämmer sig. Och jag är säker på att det skulle kunna vara en sån potentiell friskfaktor att vi skulle öka den psykiska hälsan, känslan av att vara inkluderad och trygg och därmed också skapa en skola som skulle vara för fler. Och det i sig skulle kunna borga för att vi aldrig kommer behöva få den typen av kriminalitet som vi än så länge varit skonade från – den gängkriminalitet som får killar och unga män att tro att en kriminell livsstil är enda eller det bästa alternativet.