Ännu en kille frias från våldtäkt trots att han förstått att tjejen inte ville. Och det samtidigt som vi lär unga att allt som inte är frivilligt är ett övergrepp.
I fem år har vi haft en sexualbrottslagstiftning som bygger på frivillighet. Fem år har gått sedan både majoriteten advokater och domare var djupt skeptiska till den nya lagstiftningen, som sedan har visat sig fungera väldigt väl. Få, om ens någon, är längre kritisk. I fem år har vi också utbildat unga i att allt utom ett ja är ett övergrepp. Och så står vi här 2023 med en friande dom där en tjej upprepat säger nej och att hon inte vill, men killen ignorerar det och fortsätter trots det. De är på en låst skoltoalett och hon tänker att sättet för henne att ta sig ur situationen blir att göra det han vill: utföra oralsex på honom. Efter det agerar hon med passivitet när han flyttar runt på henne, drar ner hennes byxor och också genomför ett vaginalt samlag. För det är vad tingsrätten menar att det är, ett samlag och inte en våldtäkt.
Högsta domstolen har i tidigare våldtäktsmål varit tydliga: om man inte är säker på att den andra verkligen vill, såsom att hon till exempel redan innan sagt att hon inte vill ha sex, så ligger det verkligen på den förstes ansvar att undersöka om hon vill. Annars är det, om inte en uppsåtlig våldtäkt, en oaktsam sådan. Man ska alltså inte bara kunna fortsätta trycka på för sex trots den andres ointresse eller ovilja eftersom man då inte kan visa att den andra verkligen samtycker. Ändå frias han i tingsrätten trots att han uppenbarligen inte förvissat sig om att hon vill och trots att han hört hennes nej men ändå fortsätter. Likheterna med den minst sagt omdiskuterade snippadomen är två. Dels att det vi lär barn och unga kan straffa sig i rätten. I snippafallet genom att vi i 20 års tid lärt barn ordet snippa för flickors kön och när flickan sedan använder ordet snippa under förhör för att beskriva var mannens fingrar var, så menar hovrätten att det inte är klarlagt vad flickan menar. Och i tjatsexfallet att vi lär unga att det de inte samtycker till är ett övergrepp och så friar tingsrätten när tjejen väl anmäler. Den andra likheten är att det mest troligt hade blivit fällande domar med andra domare. En annan hovrätt i snippafallet och en annan domare i tingsrätten i tjatsexfallet. Det blir helt enkelt oerhört tydligt hur juridik är en bedömningssport och att olika domare kommer fram till helt olika slutsatser. Inget av fallen är heller slutdömda. Förhoppningsvis får både flickan i snippafallet och tjejen i tjatsexfallet upprättelse i hovrätten. Det återstår att se. Men problematiken kvarstår. En kille som pressar och tjatar tills det att tjejens nej blir till ett ja i handling ska inte gå fri menar jag. Det är inte ett uttryck för fri vilja utan för att hon ger upp för att antingen undkomma situationen, minska risken för att den ska eskalera eller av rädsla. Han har medvetet handlat likgiltigt eller oaktsamt och ska därför kunna dömas.
Man ska såklart alltid ha rätt och möjlighet att ändra sig även i sexuella sammanhang. Och det tar rätten fasta på. Men frågan jag istället skulle vilja fokusera på är: Varför lyssnar han inte? Varför är inte hennes tydliga ”jag vill inte ha sex” före det att de går in på toaletten och sedan flertalet nej inne på toaletten tillräckligt för att han ska förstå att hon inte vill? Varför förutsätter vi att han inte förstår? Och varför fortsätter vi gång på gång i svenska rättssalar att förutsätta att män och killar inte förstår vad tjejer och kvinnor säger och visar? Varför friar vi återkommande män som plötsligt har börjat begå övergrepp i sömnen, något som forskning visar är oerhört ovanligt, men som verkar ha blivit något av en epidemi här i Sverige? Och hur kan vi inte anse att det är en våldtäkt när någon fortsätter pressa och tjata tills den andra ger upp när vi samtidigt har en lag som är oerhört tydlig: Sex ska vara frivilligt och den som inte är säker måste undersöka hur det verkligen står till med den andres vilja?
Det tänker jag är frågor som jag skulle vilja skicka med till alla domare, nämndemän, advokater och jurister i våra domstolar tills det att vi får en nationell utbildning kring sexualbrott för rättsväsendet på plats. Men jag vill också skicka frågorna till var och en av er. Tycker du att det är okej att det är straffritt att tjata och pressa sig till sex när någon redan sagt nej? Och i sådana fall – varför det?