Jag både älskar och hatar turisterna. Därvidlag är jag nog som de allra flesta gotlänningar. Jag tycker det är helt underbart att så många vill komma och njuta av den här fantastiska ön.
Men jag blir också tokig på köerna, trafikkaoset, nedskräpningen och trängseln. Det här med att ha kakan och äta upp den är inte lätt.
4,5 miljarder är en siffra som används av alla företrädare för besöksnäringen och Region Gotland. Det sägs vara besöksnäringens totala omsättning på Gotland. Omsättning, märk väl. Ibland har jag sett siffran användas som om den vore ren netttovinst, vilket är helt uppåt väggarna.
Men frågan är om siffran ens är relevant. Den har räknats fram av regionens strateg Mats Jansson, och baseras på kommersiella gästnätter. Denna uträkning, som får sägas vara mer av arten "fingret i luften" än vetenskaplig, är den enda som finns gällande turismens värde för Gotland.
Ingenstans finns en uträkning av turismens kostnad i form av infrastruktur, vård och allt annat som belastas hårt under de intensiva sommarveckorna.
GT publicerade ett stort reportage om detta förra helgen, som väl belyste det faktum att ingen faktiskt har en aning om vad nettovinsten blir. Bolag betalar bolagsskatt som går rakt upp till staten. Sommarboende är skrivna på sina hemkommuner där de betalar skatt. Sommarjobbare reser hit för säsongsarbeten men är skrivna annorstädes.
Att turismen är en viktig näring för Gotland är självklart, men att det inte finns någon konsekvensanalys, några riktiga siffror och uträkningar, att stödja sig mot när besöksnäringen ska jämföras med exempelvis jordbruket eller industrin finner jag anmärkningsvärt.
Den här sommaren har slagit alla tidigare rekord på grund av pandemin och svenskarnas lust att hemestra. Detta har också satt fingret på Gotlands svagheter i form av sviktande infrastruktur. Sophämtningen har inte räckt till. Vattnet har tagit slut på vissa platser. Trafiksituationen har varit helt galen emellanåt.
Här har Gotland mycket att jobba på, för annars riskerar turismen att ta död på sig själv. Klarar vi inte av att ta hand om besökarna och ge dem en positiv upplevelse åker de härifrån med helt fel bild av ön, och kommer inte tillbaka.
Men då landar vi återigen i frågan om pengar. Vem ska betala dessa omfattande infrastruktursatsningar som måste göras? Blir det gotlänningarna själva genom skattsedeln, ja då behövs sannerligen den omfattande analysen av turismens värde så att vi vet att vi satsar rätt.
Trafiksituationen ja. Fem kilometer kö till Fåröfärjan har jag aldrig tidigare hört talas om och aktualiserar naturligtvis brofrågan återigen.
Självklart ska Fårö ha en bro. Inte främst för turismens skull, utan för att det ska gå att bo och leva på hela Gotland året runt.
Lika självklart anser jag att det är att staten ska stå för den investeringen, precis som man bygger vägar och järnvägar på fastlandet..