Morgonbadarna i hamnen blir allt fler och de vita badrockarna dominerar.
Det är väl nu, andra veckan i juli, som industrisemestern börjar? Men finns det fortfarande någon särskild semesterperiod för industriarbetare?
Jag inhämtar officiell kunskap:
”Många företag stänger inte ner helt under semestern, utan man löser bemanningen under sommaren genom att ha två semesterperioder. Det brukar innebära att de anställda får antingen tidig eller sen semester. För företaget innebär det sex till åtta veckor då verksamheten går med begränsad fart, istället för alternativet – att helt stänga i fyra veckor”.
Bäl IF har ett bra lag i varpa. I alla fall till två tredjedelar. Tredje delen är jag. Förra helgen blev vi distriktsmästare, trots att jag inte tog ett enda stick (poäng).
Men jag får medalj.
Förra veckan skrev jag om färdtjänsten på Gotland. Den har fått mycket kritik, förseningar och dålig lokalkännedom (beställningarna görs via ett callcenter i Dakar)! Min hustru är sedan en tid beroende av färdtjänst från Burgsvik till lasarettet i Visby: ”Punktligt, vänligt och bekvämt” är hennes betyg. Så jag undrade naturligtvis om kritiken är berättigad. Rubrik i lördagstidningen: ”Färdtjäntstilskan fortsätter: Det är värre än någonsin”. Men också: ”Det har varit värre”.
Men självklart är det något som är fel. Väldigt mycket fel. Vems? Tja, inte blev det bättre när de privata vinsthungriga aktörerna släpptes in i det svenska folkhemmet.
För exakt 20 år sen, 9 juli 2000, skrev jag i krönikan:
”Varför vänder sig kvinnor över på rygg och sparkar med fötterna när de badar? Nästa alla kvinnor gör så. De lägger sig först försiktigt ner på mage i vattnet, tar ett halvt simtag och rullar sen över på rygg. Och sparkar.
Vi män däremot kastar oss frimodigt framåt, simmar en bit under vattnet och börjar sen crawla, vare sig vi behärskar det simsättet eller inte. När vi efter drygt fem meter crawlande är nära att drunkna, då först kan vi tänka oss att vända över på rygg.
Men vi sparkar aldrig.
Färsk rapport från morgonbadet fredag morgon: Jodå, kvinnorna sparkar fortfarande, men inte alls lika mycket som då. Och männen har nästan helt slutat försöka crawla.
Och en ”Haimgärd tanke” av Bo Persson i Sproge:
”En tanke sum ja har fat av Hilmar: Man kan int fa allt för penninggar, men man kan fa en hail dail”.