Det är på sätt och vis för tidigt att recensera Region Gotlands arbete med vattenlarmet. Framtida granskningar och utvärderingar kommer att visa vad som gick bra och mindre bra. Samtidigt ska de som är satta att hantera kriser granskas längs vägens gång, det är ju vår uppgift. Och visst finns det redan nu en hel del saker att säga om hur kommunikationen med allmänheten fungerat.
De första sms:en landar i allmänhetens telefoner runt 17.20 på torsdagen. Informationen är smått obegriplig och föder fler frågor än den ger svar.
”Region Gotland Uppmanar att koka allt hushållsvatten, innan det används.Visbys VA-abonnenter.”
Att snabbt nå ut med information är viktigt. Men lika viktigt är det att informationen som går ut är tydlig, annars är risken att skapa förvirring, osäkerhet och ryktesspridning stor. Vad har hänt? Varför ska vattnet kokas? Finns det mer information att tillgå? Frågor som nog ställdes av många.
Att det första utskicket var otydligt verkade även regionen tycka då de valde att gå ut med ett förtydligande – dock många timmar senare. Först en stund efter 21.00 skickades nya sms ut.
”Förtydligande,
Misstänkt förorening av dricksvatten för Region Gotlands VA-abonnenter.
Koka vattnet, alla med kommunalt dricks vatten. i Visby, Vibble, Västerhejde, Själsö, Brisund, Västerhejde Tofta, ska koka sitt dricksvatten, uppdaterad information finns på www.gotland.se”.
Vid det laget hade såväl lokala som nationella medier rapporterat stort. Bilden av läget blev tydligare, men frågor kring den inledande informationen hängde kvar.
Det är sedan länge känt att långt ifrån alla drabbade nåddes av smsen. Många fick inga meddelanden alls och dessutom så strulade det med åtminstone en operatör. Det är givetvis för dåligt, men märkligast av allt framstår hanteringen i ljuset av vad beredskapschefen Rikard von Zweigbergk under måndagen uppgav i P4 Gotland när frågan om informationen kom på tal.
”Indikationerna på det här hade vi ju fått ett par dagar innan och då blir det inte heller tidskritiskt på samma sätt”.
Mot bakgrund av det blir informationen under torsdagen, som kändes allt annat än planerad och förberedd, anmärkningsvärd. Om det nu inte var tidskritiskt fanns det väl knappast någon anledning att inte göra en bättre plan för mejl, sms, hemsida och kommunikation med allmänhet och medier.
Kanske var man inte i synk, kanske var man inte kompis med systemen, kanske satt bara inte allt som det skulle. Oavsett vad så borde förberedelserna ha varit bättre. Kokrekommendationer är knappast en ny förekomst i Sverige och här borde en färdig krisplan med rutiner för snabb och tydlig information funnits redo för utrullning.
Som betraktare från sidlinjen verkar det stundtals som att Region Gotland har svårt att bestämma sig för vilken fot de ska stå på. Hur stor är egentligen krisen, om det nu ens är en kris? Inte tillräckligt stor för ett VMA, men heller inte tillräckligt liten för att inte ta den på allvar, aktivera krisledning och med jämna mellanrum gå ut med information till allmänheten.
En liten kris är i flera avseenden svårare för en region att hantera än en stor. Vid en stor kris är pressen givetvis större men samtidigt vet alla vad som gäller och kan köra på. Vid en mer obetydlig kris behöver små avvägningar göras hela tiden. Hur mycket ska vi informera? Hur allvarliga ska vi låta? Hur hårda ska rekommendationerna vara? Att framstå som att man gör och informerar för lite kan vara förödande, oavsett om man faktiskt gjort helt rätt och lagom för vad situationen kräver. Fråga bara Anders Tegnell om den saken.
Fredagens presskonferens kändes, när den väl kom igång, sansad och lugn. Den nya regiondirektören Stefan Hollmark har haft mycket att stå i och inte riktigt hunnit plugga in alla chefernas namn men när den saken var ur världen kändes informationen tydlig. Den satt. Till viss del säkert beroende på att utvecklingen med bakterien såg ut att gå åt rätt håll. Mellan klockan 14-15 på lördagen skulle provsvaret som innebar en återgång till det normala komma, trodde nog de flesta. Så blev det inte.
På lördagen hann klockan slå en bra bit över 15.30 innan något nytt provsvar presenterades. Vid det laget hade krisledningen suttit i möte och de flesta som inväntade ny information hade nog börjat ana att något inte stod rätt till. Hade provsvaret inte kommit? Diskuterades åtgärder och information? 15.51 kom ett mejl till redaktionen: Regionen kallar till digital pressträff klockan 16.00. Två timmar senare ett sms till berörda med kort och koncis information om läget.
Att myndigheter förlitar sig mycket på medier blir aldrig så tydligt som i kristider. Det är givetvis inte fel. Helagotland och P4 når många och dessutom är mun till mun-metoden effektiv när budskap och rekommendationer inte är alltför komplexa.
Samtidigt går det inte att förbise ytterligare ett antal saker som är oroande, särskilt om en större kris skulle drabba oss. Sverige ligger efter. Landet som alltid legat i teknologisk framkant har blivit omkörda av flera andra länder när det kommer till att använda smarta system för att varna allmänheten. Kanske har vi varit naiva och tänkt att vi inte behöver, kanske påverkar lagstiftning kring integritet. Men att man inte ens vid ett VMA, som beredskapschefen uttryckte det i radion, kan räkna med att få ett sms signalerar inte trygghet år 2023.
Ytterligare en brist är regionens hemsida och arbetet med den. Det tog alltför lång tid att få upp den röda bannern och en egen undersida om vattenproblemen. Under måndagen gick sidan inte heller att nå under cirka 45 minuter. Det har emellanåt tagit långt tid att snabbt och enkelt få svar på vanliga frågor. Information på andra språk än svenska dröjde även i flera dagar. Att ha en välfungerande, användarvänlig och uppdaterad hemsida är en enkel och trygghetsskapande åtgärd som hade stillat oron hos många.
Uttömmande granskningar av arbetet kommer med all säkerhet att göras längre fram. Region Gotland lär även utvärdera krishanteringen för egen del, och hitta en hel del bra och en del mindre bra. Vid sidan av det kommunikativa har det ju hittills inte framkommit några brister alls. Vård, skolor, äldreomsorg och andra samhällsviktiga funktioner rullar på som vanligt. Få verkar sjuka och påverkan på samhället känns utifrån sett ganska liten. Att Region Gotland fått möjligheten att träna på skarpt läge, testa och jobba in rutiner och blottlägga brister kan därför i flera avseenden vara det bästa som hänt Gotland.