En affärsinnehavare talar ut om problemen med stölderna. Då händer det att jag blir irriterad. Man har ju sett lönelistorna va, över vilka som tjänar mest på ön. Rätt många av de där butiksägarna finns med där. Sen ägnar de sina dagar åt att sätta dit folk som känner sig nödgade att sno mat.
Ganska många gånger det senaste året har jag också funderat på vem det egentligen är som stjäl från vem när jag varit och handlat. När man stått där och funderat på om man ska lyxa till det med en gurka för trehundratusen kronor eller inte.
Men visst, jag försöker hejda mig i mina svartvita tankar födda ur vänsterrörelsen. Jag har ju också vart inne i affärer när de där stora gängen av ungdomar kommer vällande från någon av skolorna. Upplevt det smått hotfulla kaoset de skapar. Fan vad trött man måste bli på det där, det fattar jag verkligen. Och på uppnosiga kids med pikétröjor och epatraktorer för ansenliga summor som beter sig som små kungar och dessutom har mage att sno grejer trots att pappas bankkonto ekar långt ifrån tomt.
Det finns ju väldigt många aspekter av snatteri och stöld. Det fattar jag. Det var inte bara fattiga ungdomar som snattade när jag var ung heller. Men en sak hade de gemensamt och det var att de inte mådde särskilt bra.
Det är också väldigt svårt att komma ifrån att snatterier och stölder från mataffärer har ökat lavinartat i takt med inflationen som råder. För samtidigt som mataffärsägare gråter ut om det ökade snatteriet finns föräldrar i Sverige som fasar inför sommaren och det extra mål mat som måste serveras hemma i tio veckor framöver när skollunchen utgår. Samtidigt som personer från högstalönen-listorna gnäller finns pensionärer som tvingats bli vegetarianer, eller egentligen mer potatisianer eller egentligen svinnlåde-ianer det senaste året, vilket inte är toppen då äldres ofta skörare kroppar behöver all näring de kan få.
Samtidigt kan man ju inte rättfärdiga stöld, eller hur? Lagen måste ju gälla lika för alla, eller hur? Men är det verkligen lika för alla när nöd-tider som dessa slår till och de som lyckats förkovra sig innan nöd-tiden slog till klarar sig utan större bekymmer, medan de som kämpade redan innan nu får kämpa dubbelt så hårt? Är vi verkligen lika för lagen någonsin?
Ja mycket tankar om etik och moral blir det, allt medan vissa köper gotländsk sparris och andra hoppas på god fångst i svinnlådorna.