Fan det är så dubbelt. Svt gör ett inslag om att turismen väntas öka i Norden på grund av klimatförändringar och besöker då Gotland, som spås gynnas/utsättas särskilt av detta. En reporter åker runt på ön och pratar med folk om saken. En ung kille med tydlig gotländsk dialekt säger sitt, sakligt och lugnt. Två med fastlandsdialekt säger surt att det inte ska vara mer turister på den här ön.
Känslorna som väller upp i en är så dubbla, för ja, visst funderar de flesta gotlänningar då och då på turismen. På hur vi och vårt förvandlas till något gulligt för andra att beskåda. Hur det som är vårt liv och vår vardag liksom vänds upp och ner och hur det påverkar oss.
Samtidigt det där om när fastlänningar talar om hur saker och ting ska vara.
Inom feminismen och flera andra politiska genrer talar vi ofta om tolkningsföreträde. Det innebär till exempel att män absolut kan arbeta för kvinnors sak, men aldrig någonsin bör uttala sig om hur det ÄR att vara kvinna. För det vet de ingenting om. Precis så känner jag när jag ser fastlänningar uttala sig om huruvida vi ska ha turister på ön.
De som ska uttala sig om hur vi ska det eller inte, de som ska lyssnas på och arbetas för, är vi som bor här, året runt. Vi som har våra åldrande föräldrar, våra barn och barnbarn, våra arbetsplatser och våra föreningsliv här. Vi som har våra rötter nedgrävda långt ner i kalkstenen, helt enkelt.
Och den känslan handlar inte om något annat än just det där tolkningsföreträdet. Vanan av att höra andra prata över huvudet på en.
Och alla de där känslorna, de väcker ju tankar i en. Till exempel den om utanförskap och marginalisering. De tankar om sig själv som man får med sig om man föddes långt ute på Näsudden på åttiotalet. De kan bara andra uppvuxna i glesbygd förstå. De dystra framtidsutsikterna som förföljer alla som föds på en ö. Att inte kunna ta sitt hem för givet, för det inte är självklart att det kommer att kunna gå att stanna.
Känslan av att inte ha något val, att inte själv styra sitt eget skepp.
Just turismen brukar inte gotlänningar stå ord och åsiktslösa inför. Det finns gott om åsikter och tankar och ideér och planer och analyser bland oss som bor och verkar här året runt. Det finns decennier av erfarenhet av just det där att jag och mitt blir något för andra att beskåda. Så fråga oss.
Nu tar jag krönikaledigt till augusti. Ha en fin sommar!