Tolv barn var sjuka i ena ungens klass i måndags och återigen står man och väger en stilla morgonharkling fram och tillbaka varje morgon med sin medförälder. Var det en HOST eller en HARKLING? Är barnet SJUKT eller har barnet bara lite slem i halsen? Ska det gå till skolan eller vara hemma?
Anmälde fåfängt barnen till lite nya aktiviteter nu i höst. Alla deras tidigare lades ner under pandemin och det enda de numera gör på sin fritid är att använda sina telefoner, datorer och tv-spel.
Det sämsta med teknikprylar är att de försätter barnen i ett snudd på apatiskt läge. Allting annat är tråkigt i jämförelse tycker de och tappar således intresse efter intresse. Går miste om känslor och upplevelser, vill jag hävda. Ser nu framför mig hur deras nya aktiviteter försvinner i ett moln av hostningar och harklingar som leder till sjukdagar.
Vi får inte komma innanför dörren på någon av barnens skolor. Jag får inte ens gå in till lillpojkens krok. Förra helgen åkte jag fullsatt buss, fullsatt tåg och hyfsat folkrik båt genom halva Sverige. Satt med hostande och nysande människor omkring mig, tog i dörrhandtag, ledstänger och gick på offentliga toaletter som om fanns där ingen morgondag.
Jag blir allt friare att själv välja vilka risker jag utsätter mig för med vaccinet tryggt vilande i kroppen. Och ärligt talat, jag utsätter mig, för jag är inte rädd längre. Och rapporter från sjukhusen berättar att de som läggs in och de som dör är de ovaccinerade. Och jag tänker inte begränsa mitt liv för att vara rädd om de vuxna som har valt att inte vaccinera sig.
Barnen har inte vaccinerats, men ärligt talat. Sedan pandemins början har rapporterna varit tydliga: covid drabbar inte barn särskilt hårt. Om de ens drabbas, blir symptomen inte särskilt hårda. Jag tror faktiskt att teknikprylar, stillasittande och osocialt liv bestående av sjukdag efter sjukdag drabbar barn hårdare än covidsjukdomen. Och jag tror skolgång och lärande drabbas otroligt hårt av att få nästan varje skolvecka upphackad och avbruten på grund av regeln som säger "stanna hemma vid minsta symptom".
Jag är orolig för barnen helt enkelt.
Smittspridningen är redan igång på skolorna och det svindlar lite för ögonen när jag ser hösten framför mig och försöker förstå vad den kommer att innebära. Vi har vaccinerat hela den vuxna befolkningen men lämnat barnen kvar i skärselden.
Där kommer de att få fortsätta kräla runt covidsäsong efter covidsäsong och vi med dem. Det blir inga vinterresor, inte familjemiddagar och inga aktiviteter. Det kommer att bli sjukdagar, sjukdagar och ännu fler sjukdagar.
Och jag önskar att det vore över någon gång.