Plötsligt är jag i Stockholm.
SÅ MYCKET BILAR!
Att det i rikets största stad samlas en väldig hop är inte konstigt. Men så här många! I båtbussen spanar jag av det förbiglidande landskapet mellan Nynäshamn och Stockholm. Koncentrerar mig på alla sidovägar, i hopp om att upptäcka en enda bilfri vägstump i detta landskap, dominerat av stora hästgårdar. Men inte. Det är 57 kilometer mellan Nynäshamn och Stockholm. Och 73 kilometer mellan Burgsvik och Vibble. En gång räknade jag mötande bilar tidigt på morgonen på väg till morgonfärjan. Tre bilar! Fast jag ska nog inte syssla med sånt här, folk kan ju tro att jag är knäpp!
Men väldigt många bilar finns det i Stockholm.
Jag är på väg till en minnesstund för min Eva. Vi tog också farväl av henne hemma i Burgsvik, men många vänner på fastlandet kunde inte vara med. Så nu blir det ett nytt farväl i Evas kyrka på Lidingö.
När den stunden är över sätter jag mig på färjan och åker hem och börjar städa mitt hus. Det behövs, men jag har inte orkat tidigare.
Regeringen vill höja försvarets anslag till 2 procent av Sveriges BNP, vilket innebär 108 miljarder ”friska kanonkronor”. Antalet befattningar i försvaret ökar från nuvarande 60 000 till 100 000 anställda. Och Sveriges eventuella medlemsskap i Nato?
– Man ska aldrig säga aldrig, säger nu försvarsminister Peter Hultqvist. Tidigare har han dock sagt: ”Aldrig så länge jag är försvarsminister!” Och ett löfte är väl ett löfte?
Nu slipper jag väl inte undan längre? Flera år har jag lovat att jag ska börja orientera igen. Lovat, lovat, lovat...
Vilket varje gång resulterat i ett ”Kanske nästa år!”
Nu har jag i alla fall kommit så långt som en kvällspromenad en träningskväll för orienterare vid Gotland Bro OK:s klubbstuga vid Kinner i Lummelunda. Och i veckan får jag programmet med gruppen ”Dagledigas” orienteringar lite överallt på ön.
Kanske nästa... Nej, nu ska det bli av!
Sista kvällen i Stockholm går två journalistkamrater och jag på restaurang och blir humoristiska, intelligenta och talföra. Vi jobbade på samma tidning och vi har hållit kontakt, men inte träffats så här på tre mans hand på många år.
Vi dricker öl och blir lite sentimentala, väl medvetna om att det här kanske är sista gången vi träffas.
Åren går.
Lämnar krogen mycket tidigare än vi gjorde förr. På den tiden. I kvällsmörkret en helt vanlig torsdagskväll på Sergels torg noterar jag:
SÅ MYCKET FOLK!
bison.gotland@telia.com