Hur överlevde småfåglar vintern på den tiden då det inte fanns dyra solrosfrön och talgbollar att köpa i affären?
I förra krönikan undrade jag om dagens ungdomar kan namnen på Hallands största floder (åar). Vi som gick i skolan då geografi var ett viktigt ämne vet: Lagan, Nissan, Ätran, Viskan (Laga Ni Äta Vi). Pris till första 14-åring som mejlade rätt svar.
Ingen vann.
Lars Danielson på GT:s insändarsida:
”Rapporteringen från årets Folk och Försvar i Sälen har präglats av skruvat tonläge och en ensidig dominans av krigshot, mer försvarsmiljarder, mer förmågor, mer Nato, men inget av folkförankring”.
Namnbyte nästa år? Folk och Förnuft!
Har våra kungligheter rätt till ATP, barnbidrag och Vab (Vård av sjukt barn)?
Bosatta på Sudret klagar på kraftiga förseningar av slamtömning. ”För dåligt helt enkelt”, säger Sture Arrhed i Vamlingbo.”
”Varför det är försenat har de inget svar på,” säger Anita Sjöberg i Vamlingbo.
Andreas Thomsson, enhetschef för renhållningen på Gotland:
”Kommunikationen från regionens sida har förbättringspotensial”.
Ingen fara alltså, simma lugnt! Slamtömningen ligger visserligen fyra månader efter.
Men potential finns.
Funderar på att skapa en ”Grinig gubbhörna” för oss, som en gång visste att vi visste allting om allting. Till skillnad mot de unga som idag tror att de vet allting om allting.
Mejla förslag (sanningar) till mig!
Jag har kommit på en sån himla bra idé. Så bra att jag inte vill avslöja den just nu. Mina utmärkta idéer har nämligen en förmåga att ganska snabbt avta i idealitet och blir därmed aldrig fullföljda.
Den här gången ska jag ta det lite lugnt och först testa idén med någon i min egen ålder. Lasseman Larsson till exempel. Ni som inte vet vem han är får fråga någon äldre.
Alla gotlänningar över 60 vet vem Lasseman är.
Ibland är jag glad att jag inte bor i Hoburgen.
Jag skulle baka bröd, men hade glömt köpa jäst.
Just nu, när ni läser den här krönikan måndag morgon, är min son och jag på väg till Arlanda för att flyga till Vietnam. Till Khe Sanh där USA förlorade kriget och där jag sårades lindrigt av en granat.
Min son har hört min berättelse många, många gånger och nu vill han se platsen i verkligheten. Eller, vilket jag ibland tror, han vill att jag ska komma dit för att göra något slags ”avslut”. Chocken, raklång på marken med en död amerikansk soldat liggande över mina ben. Och mitt eget blod som snabbt färgade mina byxor röda.
Visst har det satt sina själsliga spår.
bison.gotland@telia.com