Sommaren är en tid då många tränger ihop sig och bor ihop över generationsgränserna.
Här hemma i Hablingbo har vi haft alla tre ungdomarna hemma i sommar och ibland har de även haft kompisar som bott över. Huset har varit fullt. Visst är det kul men lite gnissel mellan generationerna blir det ju. Om inte annat så känns det som om vi i den äldre generationen blir ordentligt nagelfarna, allt vi gör studeras och analyseras flitigt.
Alla Hemmansägarens handlingar kommenteras med förleden gubb. Lutar han sig mot bilen så gubbstår han. När han steker falukorv och ägg mitt i dagen så gubbäter han. Han gubbsover också, det innebär att han går och lägger sig tidigt på kvällen för att sedan kliva upp i svinottan, något den yngre generationen tycker är ett mycket märkligt beteende. Han besöker gubbaffärer som Biltema i stan och Svahns på Hemse, eftersom dessa affärer öppnar klockan 07:00 på morgonen så har de gubbtider som passar när man gubbsover. Så här håller det på.
Hemmansägaren å sin sida hävdar att ungdomarna har svårt att skilja på ditt och mitt. Han påstår att han har blivit av med alla sina strumpor och kalsonger i sommar och ganska många t-shirts också. Jag tycker det låter osannolikt. Vem vill ha på sig gubbkläder liksom?
Hemmansägaren påstår sig ha blivit av med alla sina strumpor och kalsonger.
Själv har jag fått den mindre smickrande titeln micro manager, Mien Niklasson, micro manager. Det är en omskrivning för att man försöker detaljstyra sin omgivning: ”När du är färdig med osten så lägg den i en plastpåse och lägg sedan in den i kylen” är exempel på micro managing och det är tydligen helt outhärdligt att lyssna på. Men ni anar inte hur många ostar jag hittat kvarglömda på köksbänken! Jag får också kritik för att jag sitter uppe och vakar men jag kan inte sova när ungdomarna är ute och kör bil på nätterna. Ibland har jag inte somnat förrän framåt halv fyra på morgonen, ungefär samtidigt som han som gubbsover vaknar.
Mien har en känsla av att ungdomarna försöker bli av med henne och hemansägern.
Jag har också hela tiden en känsla av att man försöker bli av med oss. Yngste sonen brukar föreslå olika vänner vi ska höra av oss till: ” Kanske Lotte och Sten vill hitta på nåt med er ikväll?”. Läs, vi ungdomar vill inte ha er här hemma. Man känner sig ivägjagad från sitt eget hem. Med överdriven entusiasm säger ungdomarna: ” Men åk på den där festen vettja, ni kommer att ha så trevligt med alla andra boomers där!”. Och sedan besvikelsen när man kommer hem tidigt:” Men är ni redan hemma”?
Nej. Nu är det inte utan att man längtar efter att alla åker iväg till sitt igen. Det ska bli skönt.