Bygdens folk tycker det är okej att jag går naken i trädgården.
Skrev om damen med hunden som hotade med polis, då hon genom en glipa i syrénhäcken såg mig helnäck när jag tagit av mig badbyxorna och hängt upp dem på tork efter badet.
”Förargelseväckande beteende” och ”blottare” tyckte hon och hotade polisanmäla. Men alla är på min sida. ”Det är ju din trädgård, där gör du vad du vill!”, mejlar en kvinna.
Nej, inte riktigt. Hade jag vänt hela nakenheten mot damen och gjort något riktigt ekivokt, då hade hon haft rätt att ropa på polis. Men nu, jag var ju bara helt vanligt näck.
Inge Glad i Sanda skickar denna limerick:
Det var en blottare i Öja
som inte hade ens en tröja
Han var helt näck
med en bar häck
när en kvinna sågs vid grinden dröja.
Grumpe i Vamlingbo. Hit går jag varje vecka. Några blommor, lite småprat med Eva och därefter högläsning ur minnesboken, 10x14 centimeter stor, 28 sidor. ”En liten stund av kärlek”. Jag skrev den natten innan hon dog.
Ett exemplar av boken lade jag i en genomskinlig plastpåse vid grillplatsen i Grumpe. Där ville Eva att vi skulle ”träffas” eftersom hon inte ville ha en vanlig grav med sten på kyrkogården. Jag skrev i boken att de som läste den skulle lägga tillbaka den så att också andra fick läsa. Fem gånger har boken stulits, lika många gånger har jag lagt dit en ny.
Ledsen och besviken tänker jag: ”Bara de inte använder boken att tända grillen med”!
Onödigt att jag, Bernt, plötsligt finns med i almanackan. Bernt är ett namn i utdöende, skrev jag förra krönikan. Men jag har fel, skriver en läsare på fastlandet. Mer i nästa veckas krönika.
Tuppen Pekka är mycket besviken på årets valrörelse i valdistrikt Burgsvikshamn 1:2 u.p.a.
– Det är bara jag som vet vårt bästa!
Så inledde han sitt valtal utanför det gamla hönshuset. Pekka hade räknat med ”ett trettiotjugosjutal åhörare”, men det kom bara en. Jag.
Jag försöker trösta honom med att det här med politik går upp och ner. De flesta bestämmer sig förrän på valdagen. Jag tipsar om att han kanske bör ändra lite i sitt partiprogram:
”Kapitalist, javisst!”. ”Inga utländska fasanhuliganer!” och ”Bättre tuppåldringsvård på vår gård!” Och: ”Stå upp för er tupp!”
– Det räcker med det sista. Genialt, vi står alla upp för dig! förklarar jag.
– Du är min vän! säger Pekka och flaxar upp i min famn och ger mig ett antal näbbpussar i pannan och på kinden. Därför ser jag ut som jag gör i ansiktet just nu.