För en timme sedan, klockan 9:30 ställde jag mig vid grinden ut mot Hamnvägen här i Burgsvik. Med klocka i handen. Hur länge dröjer det innan en bil passerar? En dryg vecka sedan hade det varit en oavbruten ström. Mycket folk på stranden och restaurang Guldkaggen fortfarande öppen.
Men nu ingenting av detta. ”Kaggen” har stängt för säsongen och på stranden inte en enda person. Bara en damcykel som står lutad mot den gamla lyftkranen från ”slipstensepoken”. Första fordonet efter nästan tre minuter. Sopbilen!
Sommaren är slut!
Har frågat förr, men inte fått något bra svar.
Varför heter det ”på Hemse” när det heter ”i Slite”, ”i Burgsvik”, ”i Fårösund”, i Visby”... En gång fick jag den här förklaringen:
I turismens begynnelse (1700-1800-talet?) började det sommartid komma ”fint turistfolk” som även sökte sig utanför Visby, vanligast till havsnära Ljugarn. ”På Ljugarn”, sa det fina folket – och gör det fortfarande.
Men det förklarar ju inte ”på Hemse”?
84 år
Livet har varit aktsamt mot mig. Inga stora krämpor. TBC-fläckar på lungorna när jag var barn. Granatsplitter i magen i Vietnam-kriget. Usel hörsel, dålig syn. Några stunder av misstänkt lätt demens. Corona. Det är i stort sett allt – tills nu.
Det började med en lätt ömmande knöl på vänstra armens undersida. Inget att åka till vårdcentralen för.
Men efter en månad, samma knöl, samma smärta, blev det ändå vårdcentralen. Och lasarettet. Röntgen 1 och röntgen 2. Kallad till röntgen igen. Två läkare. Misstänkt tumör. Elakartad? Det kan den vara.
Så nu blir det Karolinska i Stockholm. Kanske redan den här veckan. Prioriterat fall.
Orolig? Nej.
Senaste regnen. Och solen. Skördedags. Recept: Rostade tomater. 11 ingredienser, det låter som ett omöjligt projekt i mitt kök. Lovar ändå rapportera hur det gick.
Ur krönikan 28 augusti 2000:
”Totte Jönsson, den gamle fyrvaktaren på Gotska Sandön, är död. Cancer naturligtvis. Han var en glad och optimistisk person även under sjukdomstiden.
GT:s redaktionschef Tomas Rubin, som också varit fyrvaktare på Sandön, ringde en dag Totte och frågade hur han mådde. En glad, uppsluppen Totte svarade:
– Jag mår alldeles utmärkt för idag är jag inbillningsfrisk!”
En uppgiven anställd på en av öns sopstationer:
– Fastlänningarna ids inte sortera sina sopor. De slänger allt blandat skit i containern för brännbart och sen åker de härifrån utan att betala. Ju finare bilar, desto fler smitare!
Knölen på armen. Lite orolig är jag nog.