Avundsjukan lyser i mina ögon när blicken sveper över rummet. Alla kärl, på alla tänkbara utrymmen är till brädden fyllda med trattkantareller. Hon, som just nu inte är hemma, har under några timmar plockat allt detta i en nära skog i Gothem, berättar en anhörig.
Tillbaka hem, utrustar mig med svampkorg och två plastkassar och skyndar ut till mina säkra svampställen. Fem små gula kantareller, men inte en enda trattis!
Sommarens ökenklimat på södra ön har satt sina spår.
Den gotländska fotbollssäsongen avslutades på sämsta tänkbara vis.
Inget spel för Levide IF i division 3 nästa år. Men det var nära. Jag såg den avgörande matchen, ett enda mål till bara...
Division 4 på Gotland är nog en av Sveriges absolut sämsta ”fyror”, det har jag skrivit flera gånger tidigare. Och fått skäll varje gång. Men jag framhärdar. Endast Levide håller någorlunda klass. Totalt överlägsna. Endast en förlorad och en oavgjord match mot seriens övriga ”korpgäng”. 15 poäng före tvåan IFK Visby! Spelarna i Levide hade varit värda att få spela på fastlandet.
Men istället, ytterligare ett års trist straffarbete i division 4.
Jag kommer att följa Margit Gunnarssons kamp för att få behålla sitt hem och släktgård på gränsen mot Tofta skjutfält. Militären vill ha bort henne.
Margit gick till motangrepp och ansökte om att få bilda ett naturreservat på sin tomt. Länsstyrelsen har sagt nej, men Margit har överklagat till Mark- och miljödomstolen och nu är det regeringen som ska besluta.
Heja Margit!
När jag nyligen åkte kors och tvärs över hela ön och samlade in dunkar med bidrag till VM i dricke, kom jag till Ove Eriksson i Väskinde. Av honom fick jag, förutom några handskrivna recept på inkokt id och idbullar, ett gulnat tidningsurklipp från 9 februari 1966. Den dagen var det kallt, nästan lika kallt som köldrekordet -38 i Boge vintern 1941-42.
Vägome kvarn i Lärbro -37, Bjärges och Barlingbo -36 och ytterligare femton socknar med -30 och kallare. Mildast var det i Rute. -25!
När jag skrivit färdigt den här krönikan, ska jag packa min resväska (ryggsäck) och resa till Frankrike. Där, i en stad söder om Paris, finns K. Han var en av de afghanska flyktingarna som kom till Burgsvik 2015. Jag tyckte mycket om honom, vänlig, trevlig, hjälpsam. Dessutom en mycket bra fotbollsspelare.
Beskedet kom: Du ska skickas tillbaka till Afghanistan! Då flydde han till Frankrike där han nu hoppas få stanna, trots det som nyligen hände. Under ett besök i Paris rånades han och blev svårt knivskuren och var mycket nära att dö.
– Men helst av allt vlll jag komma hem till Gotland igen, säger han.