Var den du vill vara

26 oktober 2010 04:00
Människor som skickar dubbla signaler är obehagliga. Människor som säger en sak men signalerar annat. Som spelar en roll med improviserat och ihåligt manus och bär en mask alla kan se, men som ingen låtsas om.
Det skapar otrygghet och gör omgivningen defensiv.
Jag gör det själv ibland - spelar en roll - när jag inte riktigt orkar vara ärlig. Inte orkar vara mig själv.
Då bemöts jag därefter, så klart. Med viss distans. Jag jobbar på saken.

Ärliga människor som är ett med sin karaktär - för alla spelar vi huvudrollen i filmen om våra liv - skapar trygghet. Tillit. Det ger rum för utforskande, upplevelser och utveckling. Därför ser jag det som rent elementärt och evolutionärt, att vi människor livet igenom lockas av, provar och växer genom att kliva in och ut ur olika, mer och mindre medvetet spelade, roller.
Vi leker mamma-pappa-barn, krigar som cowboy och indianer och mimar till James Brown framför spegeln. Vi rustar oss som punkare, tidsreser som lajvare och utforskar sexuellt explicita sammanhang. Vi fascineras av teater och film, skaffar oss en digital avatar i World of Warcraft och drömmer i hemlighet om en livs levande sådan - ett större, starkare och blåare alter ego på planeten Pandora.
Och så går vi på maskerad! Ibland. Vissa av oss. Jag hoppas vi snart blir fler!
Det hände nämligen något riktigt häftigt för några helger sedan, på den allra första Wisbymaskeraden...

På en maskerad är det inte bara tillåtet, utan till och med förväntat, att man fritt väljer den roll vill spela, där och då. Vilken mask man vill bära, hur mycket och vilka delar av sig själv man vill visa respektive dölja.
Man är samtidigt både betraktad och betraktare. Och deltagare, så klart -  i den omfattning man själv väljer.
På Wisby strand valde de allra flesta att delta med liv och lust och öppna sinnen, vilket skapade en fantastiskt skön miljö och en unik, mycket varm festupplevelse.

Jag tror det var just maskerna som gjorde det, paradoxalt nog. De drog så tydliga gränser, speglade så tydliga roller, att det skapade en slags omedelbar trygghet, en enkelhet - som faktiskt bjöd in till nyfiken närhet.
Så, pö om pö byggdes det upp en varm värld av avslappnat, intimt och oväntat ömsint utforskande, under vad jag bara kan sammanfatta som en kärleksfull afton.
Och fest, icke att förglömma! Herreminje, sådant röj det var, med i tur och ordning Gotlandsmusiken, Musikalkompaniet, Palten, Sussie Norrby... och cava! Massor av cava! Bubbel både inom och utom, liksom.
Nästa höst är det dags igen. Kom du också! Festa loss och utforska dig själv och andra. Var den du vill vara.

****

Fram till 1 januari 1879 hade varje svensk ort sin egen tid. När solen stod som högst var klockan 12.00. Punkt.
Folk bodde glest, reste inte mycket och allt var gott och väl - tills järnvägen började bana sig fram. Då behövdes plötsligt en gemensam tid. Men vilken? Riksdagsdebatten rasade, åren gick och den ena utredningen staplades på den andra. Till sist, en kompromiss:
Meridianen mitt emellan Stockholm och Göteborg. Svensk normaltid. Natten mot söndag är det dags igen. Då ska timvisaren en timme tillbaka. Sovmorgon!

****

Bäst just nu:
Lön, varma skor, halsduk och tumvantar.
Brasan.nu - helsäkert höstmys i brist på öppen spis!
40/40 på högskoleprovets ordtest. Så löjligt roligt att ha alla rätt!Åsa Wallin
Så jobbar vi med nyheter