Inte en chans att jag vinner Regionens tävling, i vattensparande syfte, om ”Gotlands fulaste gräsmatta”. Min matta är inte tillräckligt brunbränd, inte nog söndertrasad av desperata varpakast, inte tillräckligt drabbad av den giftiga vilda palsternackan...
Nej, inte en chans!
”Vem vågar vägra vapen? De astronomiska summor som nu läggs på upprustning i land efter land skulle väl räcka till att mätta all världens svältande. I Sverige genomför vi en dramatisk ökning av utgifterna till försvaret och är samtidigt beredda att skära ner biståndet till fattiga och hungriga ”. (Rune W Dahlén i tidningen Sändaren).
Vykort! Jag visste knappt att de fortfarande finns. Men en dag ligger det ett i brevlådan, med ett foto av katedralen Tripuna i Kotor i Montenegro. Fast avsänt i Sverige. ”En hälsning från ditt nästa semestermål. Enligt min erfarenhet vackert, bergigt och mycket regnigt.” Och en oläslig namnteckning.
Vagt minns jag att jag nyligen nämnt Montenegro i ett samtal, men jag minns inte med vem.
”Hat och ondska är en fråga om utbildning där det aldrig saknas behöriga lärare.” (Pettersson i Hellvi).
I ”Visdomens tempel” (bastun i Burgsviks hamn) diskuteras det mesta. Den här onsdagen hör jag dessutom vad som sägs, jag har glömt ta ur mina fuktkänsliga hörapparater.
Calle, smeden i Vamlingbo, berättar om den slarvige, bohemiske och älskade Johannes Siltberg, kyrkoherde i Öja 1959–1985. Hans predikningar var annorlunda, folk förstod vad han menade. Calle ger ett exempel:
”Bättre att bonden sitter på traktorn och tänker på Gud, än sitter i kyrkan och tänker på traktorn.”
Efter bastun dukar jag upp på altanen. Vin, hemgjorda chips, kikare och mjuka kuddar på soffan av betong. Jag vill inte missa den omtalade supermånen.
På vägen promenerar folk till och från hamnen. Jag hör deras samtal, de flesta handlar om månen. Men också ett om vem som ska gå ut med hunden nästa morgon. Hon eller han?
Men ingen måne. Och fortsatt månfritt när jag vaknar vid midnatt, vinglaset tomt och chipsen (grönkål) uppätna.
Kanske borde jag sluta bråka och ständigt bli ovän.
Låt de rika härja fritt. Låt SD, M och KDS deportera invandrarna. Låt smarta investerare ta hand om skolor, vård, omsorg, det havsnära byggandet, kommunikationerna... Låt de rika vara rika, de fattiga fattiga! Det blir kanske lugnast så?
Äh, skit på mig!