Vi är många som älskar att ha åsikter om julkalendern. SVT:s årliga satsning genererar lika het debatt i medievärlden som i vardagens samtal, och resulterar ofta i oenighet. Jag tillhör tyvärr de som lider av den ganska ocharmiga impulsen att yttra sina åsikter om barnprogrammet. Med en helt småbarnslös tillvaro är jag definitivt inte den tänkta publiken, trots det kan jag inte hålla mig borta.
Med risk för att spä på oenigheten ytterligare kommer här listan på de fem bästa julkalendrarna att återvända till i jul. (Eftersom årets inte är en höjdare).
Herkules Jonssons storverk (1969)
Den första adventskalendern i färg! Och den gör det bästa av de nya förutsättningarna. Avsnitten öppnar med en snygg, färgsprakande vinjett illustrerad av Per Åhlin. Historien kretsar kring sjuårige Herman (James Dickson) och pappa Olle (Tage Danielsson) som genom en trollformel byter plats med varandra. Herman blir vuxen och Olle blir barn, sedan utför de tillsammans tolv olika stordåd uppdelat på 25 avsnitt. Ett toppenkoncept.
Trolltider (1979)
Det är inte en tillfällighet att Trolltider har gått i repris, och fått en uppföljare i år. Det är verkligen något tilltalande med små figurer som ger våra människo-föremål nya funktioner. Sytrådsrullar agerar stolar och en tändsticksask får agera byrå. Det är så gulligt! Av flera starka karaktärer är den bästa häxan Mara, roligt spelad av Lena-Pia Bernhardsson.
Pelle Svanslös (1997)
Den här julkalendern är absolut gullig, men också lite menlös. Och den naiva och präktiga Pelle är faktiskt en ganska irriterande karaktär. Det är helt och hållet elake Måns förtjänst att den tar sig in på listan. Christer Fant gör kanske decenniets bästa rolltolkning som historiens antagonist. Den är värd att återvända till bara för det.
Dieselråttor och sjömansmöss (2002)
Skräckblandad förtjusning sammanfattar bäst den här julkalendern. Med fantastisk mask och kostym tas man med på en ömsom underbar, ömsom skräckinjagande resa. Av julkalendrarna på den här listan tycker jag den bäst uppfyller kravet att vara en riktig, klassisk saga. (Det är ett vanligt förekommande krav bland julkalender-debattörer).
En hederlig jul med Knyckertz (2021)
Kanske är den här för fräsch i minnet för att återvända till, men den kan bli ett tips för framtida år. Historien berättas långsamt och lite härligt slumpartat. Claes Malmberg gör en fin skådespelarinsats som polis och är slående lik, både till kläder och sätt, poliserna i bröderna Coens klassiker "Fargo" från 1996. Inte alltid särskilt klipska, men med hjärtat på rätt plats. Jag kanske överanalyserar, men det känns som en välkommen blinkning till föräldrapubliken.