- Ge fan i min bil, tänker jag
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allhelgonahelgen med tända ljus på kyrkogårdarna, och Halloween med snorungar som försöker utpressa till sig godis.
Jag avskyr Halloween och alla dess fula pumpor och monstermasker i plast. Halloween är för mig motsatsen till allt vad en högtidsdag, en helgdag ska stå för.
Halloween är högtidsdagarnas antites, en krystad, importerad produkt som tvingar föräldrar, skolor och barn att åka till affären och köpa Harry Potterhattar och trollspön Made in Taiwan.
Egentligen är det inte själva maskeradandet och godistiggandet jag stör mig mest på.
Det är att villkoren bestäms av handeln. Det blir ett grupptryck, ett köptryck, som blir omöjligt att stå emot.
Snart kommer mina ungar också att springa omkring och säga "trick or treat". Snart kommer de också vilja ha Harry Potterhattar och göra pumpahuvuden som de sen tvingar sin pappa att sätta upp på grindstolparna.
Sådan är nu kapitalismen, och Halloween är inte det enda fenomen som i princip skapats av handeln i syfte att få oss att köpa saker vi inte vill ha och inte behöver.
Jag är naturligtvis inte dummare än att jag inser att det är som det är, och att det enligt min världsbild också måste vara så eftersom jag tycker att marknadsekonomi är en ganska bra grej.
Men jag är också högtidstaliban och gillar inte den här sortens låtsasdagar.
Jag gillar inte heller att känna mig lurad, men lurade blir vi att tro att vi måste köpa grejer bara för att det råkar vara fars dag, mors dag, alla hjärtans dag, kanelbullens dag eller nån annan av alla dessa dagar som till ytan har ett gulligt syfte men som egentligen bara handlar om att nån ska tjäna pengar.
Det är smart. Det är djävulusiskt smart. Det är omöjligt att värja sig utan att vara en snåljåp, en tråkmåns, en "dumma pappa" eller en otacksam son.
Så jag ger mig, jag köper mig fri och håller käften. Jag sätter en Harry Potterhatt som en dumstrut på huvudet och tar en pumpa under vardera armen.
Men jag kommer hata mig själv för att jag gör det.
Moderaternas Gustaf Hoffstedt är en kul prick tycker jag. Inte för att jag alltid håller med honom, men för att han faktiskt säger saker som dels går att förstå, och dels går att göra tidning av.
Nu senast gav han sig in i parkeringsdebatten, och gav dessutom Vägverket en käftsmäll för att de "häller knäck" på de gotländska vägarna i och med hastighetssänkningarna.
Det finns några få som Hoffstedt i den gotländska politiken, men det stora flertalet är tyvärr hans raka motsatser. Det vill säga såna som mumlar introvert på byråkratsvenska och hänvisar alla frågor vidare med hänvisning till det ena eller det andra.
Det behöver inte vara så svårt. Politiker ska 1) tycka saker, 2) våga stå för vad de tycker och 3) säga vad de tycker på ett begripligt sätt.
Nittifyrfemman klarade inte besiktningen. Bromsslangar fram och en positionslykta, och sen var den dagen förstörd.
Att besikta bilen är en av de saker jag måste göra som jag gillar minst. Jag är alltid nervös, och jag blir aldrig av med känslan av att besiktningskillen är ute efter mig.
Det är han säkert inte, han gör bara sitt jobb vilket råkar vara att leta efter fel på min bil.
Och där ligger problemet. Jag vill inte att nån ska leta efter brister på mina ägodelar.
Än mindre vill jag att nån ska hitta eventuella fel heller.
Så då står jag där och svettas medan nån lyser med ficklampa och tittar på ställen man absolut inte borde titta på. Sen trycker han på sin lilla knappmojäng, muttrar nåt för sig själv och jag ser tusenlapparna flyga iväg för varje sekund som går.
Ge fan i min bil, tänker jag. Men det säger jag naturligtvis inte.
Istället betalar jag trehundra spänn och tackar artigt för lappen med det ilsket röda klistermärket på.
Veckans lista är färgad av att jag äntligen lyckats transformera min mobiltelefon till en musikspelare. Fem artister jag önskar att jag sett live innan de dog:
1) Bob Marley. En dålig dag blir bra med Bobbans baktakt.
2) Joey Ramone i Ramones. En dålig dag blir bra med trallpunk.
3) Joe Strummer i The Clash. En dålig dag blir bra med "London Calling".
4) Elvis Presley. En dålig dag blir bra när kungen sjunger gospel.
5) Michael Jackson. En dålig dag blir bra med moonwalk.