Åsa Wallin: Åke hade älskat vecka 29

Sömn, mat och sex. Inget var bättre, viktigare eller mer naturligt. Åke osade testosteron. Och hö.

Åke var en avelsbagge. Han bodde hos mig några månader, långt tillbaka, på den tiden jag hade gård på landet.

Åke skulle ha semester. Stilla sina hormoner, på tillbörligt avstånd från de så frestande tackor han årligen förlustade sig med. Det var till och med tal om att han skulle få gå i pension, eftersom han började få ett besvärande stort släktskap med sin normala umgängeskrets.

Så Åke och jag blev sambor. Han idisslade gräs under äppelträden, sov snarkandes på en halmbädd och stönade av njutning när jag kliade hans pälsfeta hornfästen. Och jag i min tur njöt av att bara vara i hans manliga närhet. Livet med Åke var enkelt, greppbart och bejakande.

Tills han en dag försvann. Spårlöst borta. Eller, en granne ringde. Åke hade setts på byvägen. Han såg målmedveten ut, sade grannen. Jag förstod direkt.

Och jo, mycket riktigt. En biltur senare stod jag vid en hage fintackor. Prima lammkött. Outforskade kroppar, dofter och smaker. Och intill den nu av upphetsning sjudande och bräkande skocken: Åke.

Åke hann aldrig komma till. Fintackornas ägare hade upptäckt honom direkt, så han blev omilt bortlyft. En neslig sorti, för en stolt charmör och upptäcktsresande. Först i skuffen på min Volvokombi - sedan hästtransport tillbaka till sitt gamla harem.

Men det är inte så jag minns Åke. Fallet på mållinjen. Nej, jag minns hans nyfikenhet, mod och
passion! För honom var tillvaron ett smörgåsbord - och han valde nogsamt ut godbitarna.

Därför hade Åke älskat Stockholmsveckan. Han hade utan tvekan kastat sig rakt ut i den myllrande massan. Bejakat och njutit av alla exotiska inslag. Doftat, smakat och utforskat.

Gotland skulle må bra av om fler öbor såg på Stockholmsveckan som Åke hade gjort. Utan skepsis och fördomsfulla fnysningar. Öppensinnat. Livs- och lustbejakande. Och inte minst: Som en frisk genbank!

För Gotland behöver friska gener. Föryngring. Förökning. Födelsetalen vacklar och frågan är om den gotländska genbanken fullt ut hämtat sig sedan 1300-talets digerdöd och Atterdags knektar tog kål på merparten av den avelsdugliga befolkningen.

Så gör som Åke! Öppna ditt sinne och dyk rakt ut i myllret. Upptäck vad alla dessa unika människor har att erbjuda. Minns att de sannolikt har lika mycket fördomar om dig, som du om dem. Och du är ju förträfflig, inte sant? Så bjud till. Beblanda dig. Visa dem vad Visby, Gotland och inte minst du själv har att erbjuda dem. Här och nu och året om.

Fotnot: Alla eventuella övriga likheter mellan en skock lamm och Stockholmsveckan är naturligtvis helt tillfälliga och oavsiktliga.

****

Bäst just nu:

Strands veranda. Soffan, servicen och solnedgången.

Semestern. Just nu att längta till den. En vecka kvar.

Stockholmsveckan. Garanterat fri från maedi-visna.