För några år sedan sa en numera känd artist från Gotland följande i en intervju i GT
– Jag vill inte bli kvar på Gotland. Vill inte bli som alla andra som har Ica Maxi som största nöjet på lördagarna.
Sen stack hen och gjorde karriär på andra sidan och kvar satt jag med ångesten. Ica Maxiångesten. Så himla förutsägbar är jag.
Runt samma tidpunkt hörde ett gammalt ex av sig. Han som flänger över världen hit och dit samtidigt som han passar på att utbilda sig till ett kommande höginkomstyrke. Han som ”verkligen lever” som många nog skull uttrycka det. När jag frågade om han funderade på barn sa han att det skulle dröja för han ville ”leva först”. Och kvar satt jag och funderade på om jag var död.
Och jag tänker att vad lätt det är att tro att man vet hur andra människor har det. Vad lätt det är att bara ta alla sina fördomar och göra dem till sanningar. Och framför allt tänker jag att det inte är riktigt klokt vad människor har svårt att förstå varandra.
Såhär i valår ägnar jag snudd på sjukligt mycket tid åt att försöka förstå mig på människor som inte röstar så som jag ska rösta och det är så himla svårt. Jag har upptäckt att just det där med politik är så otroligt grundläggande. Röstar man höger vill man inte betala så mycket i skatt.
Röstar man vänster vill man betala mer i skatt. Tänker man bara lite längre på vad som då händer med samhället om människor betalar lite respektive mycket skatt så kommer man fram till att de olika blockens människosyn skiljer sig brutalt mycket åt, även om grundtanken ju är densamma: man tror att man vet vad som är bäst för folket i Sverige.
Det påminner jag mig ofta om, när jag är som mest upprörd och förstår som allra minst: att ”de andra” ju faktiskt inte är elaka (förutom SD för deras politik är faktiskt inte snäll). De gör bara vad de tror är bäst.
Vad gäller artisten och exet så ska jag egentligen inte säga ett knyst för jag är ju precis lika fördomsfull och oförstående jag. Precis som de så tänker ju jag att MINA VAL är de allra bästa valen. Precis som kultureliten nere i innerstan som aldrig går utanför ringmuren fnyser föraktfullt åt oss som inte handlar finmat på Torgkassen och sitter och är djupa över veckans åttiofjärde öl på den coooolaste baren, så skrattar vi åt att man ser samma personer varje gång man går innanför muren och åt att man även såg dem där för tio år sedan. Och femton. De tycker att vi är töntiga.
Vi tycker att de är töntiga. Sossarna tycker att moderaterna har fel. Moderaterna tycker att sossarna har fel. Och varje gång man ifrågasätter något som ens förälder gjorde under ens uppväxt så svarar de bara ”jag gjorde det jag trodde var bäst”. Och precis så är det ju.
I helgen är det till exempel dags för, enligt mig, årets i särklass töntigaste evenemang. Andra känner sig istället aldrig så coola och ”inne”som när de får glida runt på Wisby strand i sina tighta jeans med sina ölglas och lyssna på bredbenta män på scenen.
Ja i helgen är det dags för GA:s motsvarighet till Gotlands lucia. Männens fest. Till skillnad från i det enkönade luciatåget får faktiskt tjejer lov att vara med på männens fest – Rockskallegalan. Men inte för många. Helst bara max fyra stycken.
Själv ska jag nog ta en sväng förbi Maxi. Handla lite tacos kanske. Och se på Melodifestivalen förstås. Efter det kanske jag får ligga. Det är ju trots allt lördag.
Aldrig känner jag mig så levande som när det är lördag! Maxi! Tacos! Mello! Och ligga! Svennelivet när det är som allra bäst. Innerstadsfolket rynkar på nästan och beställer ett glas rött till.