Alla är höns i Herrens hage
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Märkligt. Eller kanske inte alls.
Ofta dyker helt oväntade tankar och minnen upp. Som ur tomma intet. Men det är väl så det undermedvetna fungerar. Där finns ju ett helt liv lagrat och en dag, ett ögonblick, glimtar plötsligt något ur det förflutna fram.
Sitter och skriver. Morgonsolen har precis rundat husknuten och lyser nu på fönstret framför mig. Om det inte funnits gardiner hade jag haft solen mitt i ögonen, men nu anar jag bara den och jag vet att det ska bli ytterligare en het dag.
Då för länge sen. Sommar i Slite. Mamma och pappa är skilda. Vi bor i en lägenhet i fastigheten med det gamla konditoriet på Storgatan. Solen skiner genom gardinerna i sovrummet. Gardinerna är rutiga. I skolan har vår fröken läst ur någon av Elsa Beskows böcker. Jag minns att jag tyckte om att lyssna på de rimmade orden. Inspirerad av detta hämtar jag papper och penna och skriver min allra första dikt.
Solen skiner
på våra gardiner
och mamma är vaken
och alldeles naken.
Tänk att jag fortfarande kommer ihåg den!
Midsommarhelgens nyhetsrubriker på nättidningen helagotland.se:
Fyra misshandlades på fest.
Make sparkade hustru.
Rattfylla i Visby.
Sårskada i korvkön.
Misshandlade sin mor.
Ölbus ledde till misshandel.
Knivhot under midsommarfest.
Kvinna till lasarett efter misshandel.
17-åring avled i trafikolycka.
En normal midsommarhelg på Gotland, konstaterade polisen.
I lördags var jag iväg och kamouflerade min gryende storform inför SM i varpa i juli. Visade vid individuella DM i Eksta en imponerande jämnhet.
Vann inte en enda match.
Har fått många kommentarer om det jag i förra krönikan skrev om Payex och Pigge Werkelin. Payex som säger upp 15 anställda när en del av verksamheten flyttas till Ljungby eftersom Payex inte får riva en underjordisk mur i samband med ett planerat utbygge. Och Pigge som försöker skrämmas med att hans företag hotar gå omkull om han tvingas betala miljonbelopp i vite för olovliga villavagnar och stugor på Snäck.
Larva er inte! skrev jag bland annat.
De som hört av sig tycker likadant. Samtliga, även jag, anser att Payex och Pigge behövs på Gotland. Deras kreativitet är imponerande, men "utpressningsförsöken" börjar bli pinsamma. Och varför Payex till varje pris måste hålla till innanför ringmuren, där varje förändring och nybyggnation självklart innebär problem i världsarvstaden, är en gåta. Personligen tycker jag det är korkat.
Lars-Göran Kroon, sommarboende i Dalhem, mejlar och är kritisk till lokalpressen och den närmast devota inställning man förefaller ha till honom (Pigge, min anm.).
Och:
Det måste kännas tillfredsställande för en företagare, att närhelst man vill öppna munnen så finns det dom som sänder budskapet vidare och på ett sätt som inte är alltför kritiskt.
Upprörd stämning råder i hönshuset.
Tuppen Pekka och samtliga hönor, utom Hillevi (ska snart nedkomma med kycklingar) och Magdalena (har skadat benet och blivit svårt halt) hade tänkt delta i Almedalsveckan under parollen I vår Herres hage är alla höns!
Men deras deltagande har stoppats av kommunens miljö- och hälsoskyddskontor och av länsstyrelsen, som nyligen förbjöd en kvinna i Visby att ha hönor, tupp och ankor i sin trädgård, vilket hon redan haft i sexton år.
Länsstyrelsen har skickat en kopia av beslutet till hönshuset. Med ilsket röd uppåtstående kam läser Pekka innantill:
Störningar av det slag det handlar om här får till stor del tålas på landsbygden. Men inom tätbebyggt område får man dock förutsätta att dessa typer av störningar inte ska förekomma överhuvudtaget. Och tuppars galande är svåra att dämpa.
- Vi tänker klä ut oss till politiker och åka in till Almedalen ändå! säger Pekka.
Fattar inte varför det blivit sånt liv om att Bussiga kortet för ungdomarna i stan tagits bort.
Gångavstånd, utomordentliga cykelvägar och unga friska ben. De kan väl förflytta sig av egen kraft?
Cyklar genom det alltmer av regnbrist gulnande landskapet. Motvind till Eke, medvind till Näs, halvt motvind till Fidenäs och sen medvind igen hem till Burgsvik. Rundorna blir längre och längre ju närmare avfärden till Baltikum närmar sig. Cirka 90 mil fågelvägen (ungefär Malmö-Sundsvall) ska jag cykla då, från Tallin i Estland till Gdansk i Polen.
Kanske kommer jag inte att orka hela vägen. Kanske tar det för lång tid. Kanske blir ständig motvind och evigt regn alltför tufft. Kanske brakar min gamla Hermes ihop. Då tar jag tåget.
Men nu under de knappa fem milen är cyklingen enbart en njutning. Ingen värkande bak, inga stumma ben, ingen tristess. Inga problem alls.
Och bara drygt en månad kvar.