Alla män kör bil bättre än andra
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns inga vetenskapliga belägg för detta, förutom att jag brukar vara bland de snabbaste när jag och polarna kör gocart. Men det känns lite långsökt.
Men icke förty (ett underbart uttryck, eller hur? Icke förty!) anser jag mig själv vara klart bättre än genomsnittet på att köra bil.
Vissa menar att det är genetiskt betingat att människor med snopp kör bättre än de utan.
Jag menar att det är genetiskt betingat att människor med snopp måste hävda att de kör bättre. Inte att de faktiskt gör det.
För sett till statistiken kör vi sämre. Vi orsakar fler olyckor, tar större risker och bryter mot fler trafikregler än kvinnor.
Om du frågar en man rakt ut om han tycker att han kör bättre än genomsnittet kanske han säger nej. Men då ljuger han.
För innerst inne tänker han att det gör han visst det. Han tänker på alla idioter som han svurit över i trafiken, och på hur snyggt han kan backa in på garageuppfarten nästan utan att använda backspegeln.
Sån är jag. Men om nån, gud förbjude, installerade en dold kamera i min bil skulle jag antagligen få betyget underkänd.
Mitt största problem är att jag blir så förbannad när jag kör bil. Jag svär en hel del även utan ratt att hålla mig i, men när jag kör kommer jag hela tiden på nya svaveldoftande eder som jag strör över allt och alla som råkar befinna sig mitt synfält.
Det är inte helt okej när man har en nästan treårig tjej i baksätet som härmar allt man säger. Och som dessutom skvallrar för mamma.
Kön avgör inte om du kör bra eller inte. Det gör däremot din omgivning, anser jag.
Ibland får man höra att gotlänningar kör som krattor. Med risk att bli lynchad tänker jag instämma i det påståendet.
Men jag vill utvidga det till att inte bara gälla gotlänningar, utan glesbygdsbor i allmänhet.
För det är naturligtvis så att när man 99 gånger av 100 bara kör kostigen ut på stora vägen, svänger höger, kör rakt fram i fyra kilometer, parkerar, handlar och åker hem så blir man ingen vidare bilförare när det väl gäller.
I storstan däremot vet alla att om du inte blinkar vid filbyte så får du skäras loss ur vraket. Där vet alla att du rättar in dig i rådande tempo, annars hoppar nån ut vid nästa rödlyse och gör en skateboardramp av din motorhuv med ett basebollträ. I bästa fall.
I storstan tvingas man hela tiden vara alert och vaken, annars är man snart död eller invalid. Och alerta och vakna människor är bättre bilförare än genomsnittet.
Förra året skrev jag ett aprilskämt i tidningen som gick ut på att alla 90-vägar på ön skulle försvinna. Maxhastigheten skulle bli 60 kilometer i timmen.
Föga anade jag att mitt skämt låg så nära sanningen.
För nu ska det tydligen bli 80 där det idag är 90.
Alltså, vem är det som bestämmer det? Jag försökte lista ut det, men jag kom bara fram till att det är nån "utredning" som Vägverket gör. Min ödmjuka uppfattning är helt kort att herr eller fru Utredare kan ta sig i brasan.
Har de vägt in folkhälsoaspekten i utredningen? Antalet magsårsfall kommer öka lavinartat när de mördarsniglar som idag kör 80 på 90-väg ska köra 70 och slicka mittlinjen så att man aldrig kan köra om.
Nollvision är ett fint mål, men bästa - och enda - sättet att uppnå det är väl att förbjuda all fordonstrafik rakt av?
Veckans lista blir en radda bekännelser. Här är fem trafikregler som jag, naturligtvis helt oavsiktligt, råkar bryta mot ibland.
1) Hastighetsgränser.
2) Stopplikt.
3) Inte använda blinkers.
4) Dra för tungt släp.
5) Rödljus.
Mycket dumt har man gjort i sina dar, och när jag och mina kompisar just skaffat körkort kretsade de flesta dumheter naturligt nog kring bilar.
Det var ju så sjukt roligt att åka bil utan mamma och pappa att vi ägnade timmar åt att planlöst åka omkring i karavan runt stan. Och det blir ändå lite trist till slut, så då måste man hitta på något.
Det vi i efterhand skrattat mest åt är när vi fyllde Norrgattrondellen med bilar och bara körde runt, runt som idioter så att ingen annan kunde köra igenom.
Eller när vi åkte på skorna bakom bilarna i 90 knyck på en snötäckt Lundbygata. Vill minnas att Henrik klev ur och åkte bredvid bilen på Färjeleden också, men jag låter det vara osagt...
Men roligast av allt var nog ändå när jag bestämt mig för att skrota min gamla 240. Jag, Henrik och Fredda körde ut den till folkracebanan i Follingbo och körde skiten ur den i flera timmar.
Tre grabbar, en 240 och en folkracebana. Det blir liksom inte roligare än så.
240 uttalas för övrigt "tvåförti". Men jag känner en kille som på fullt allvar säger "tjufyrnolla".
Det är så bonnigt att det är coolt.
Vi kör alltså omkring på våra ungar i en nittifyrfemma, om man ska vara konsekvent.