Alla måste få göra som de vill
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är när dina kompisar i kommunen bestämmer det ska snålas med frukten, grönsakerna, mjölken och brödet som ligger på skolbarnens och dagisbarnens tallrikar.
Ibland blir man så trött när man läser tidningen på morgonen. Det är sånt bassel hela tiden. För samtidigt som allt det nyttiga ska plockas bort från barnens tallrikar i skolan och på dagis (maten på vår dotters dagis kommer från en skola tvärs över vägen) så ska skatten sänkas ytterligare.
Är det meningen att barnfamiljerna själva ska gå och köpa mjölk, frukt, bröd och grönsaker för den här lilla "vinsten" som skattesänkningen ska ge oss? Låter inte det bara som ett enda stort bassel?
Jag får ganska många tips och förslag på vad jag ska skriva om här. Det senaste kom från Nina, som precis fött sitt första barn och alltså alldeles nyligen legat på BB.
Hon hade där reagerat på den tvekan som fanns bland personalen, då Nina och hennes man uttryckte en önskan om att mannen (alltså den nyblivna pappan) också skulle få sova kvar på BB.
Och det är ju ett ämne som jag gärna tar upp eftersom jag själv hatade att ligga på BB.
Av någon anledning blev jag tvungen att ligga kvar där i fyra nätter, trots att både jag och dottern mådde bra. Eftersom det inte var så många som födde just de här dagarna så kunde min sambo också bo hos oss, men den sista natten blev det fullt på BB och min sambo tvingades åka hem. Jag bönade och bad om att också få åka hem, för jag ville helt enkelt inte vara ensam. Då snäste en av tanterna till mig: " Kan du inte klara dig utan honom då?"
Då undrar jag bara: Varför skulle jag behöva klara mig utan honom?
Jag fick hur som helst ligga kvar där ensam, fjärde natten. Vet ni hur kul det är att dela rum med en annan mamma vars bebis skriker hela natten?
Och fattar ni hur nervös man är att ens egen bebis ska börja skrika och störa den andra mamman? Man känner ju inte sin bebis.
På BB beter de sig som att bara för att man är mamma så känner man sin bebis skitbra och tvärtom när man är pappa. Det är så sjukt.
Som om det skulle finnas någon slags inbyggd föräldragen i mammorna, men inte i papporna.
Samma sak när man går på föräldrakurser och sånt där trams, som man gör när man väntar sitt första barn och ännu tror att föräldrakurser är nödvändiga, för annars kanske man blir världens sämsta mamma.
Då matas man med information om att "det är när barnet fyller ett år ungefär, som det börjar lägga märke till pappan" och " det första året skulle man kunna se det som att mor och barn är väldigt tight sammanlänkade och fadern liksom omfamnar de båda".
Jag vet inte hur det var när barnmorskorna själva fick barn, men nu för tiden så finns det pappor som jättegärna vill vara med lika mycket som mamman, från att barnen föds. Det finns pappor som inte bara vill omfamna mor och barn (som ju sitter ihop) utan som faktiskt själva vill omfamna barnet, från dag ett.
Och så amningen! Råkar man knysta ett endaste litet ord om att man inte är helt säker på att man vill amma, eller klagar på att det gör ont, ja då får man gå i extra samtal med Amningshjälpen och så sitter det barnmorskor på ens sängkant hela dagarna på BB och föreläser om amningens storhet.
Ja amning ÄR jättebra och självklart det bästa för bebisen. Men ingen bebis dör av ersättning.
Jag gjorde inte det. Jag fick inte ens någon allergi eller ens astma, som de tjatar så mycket om alla mödravårdstanter. Min sambo där emot, som helammades, har astma.
Det är mammas bröst och mammas val. Gör det skitont och du får mjölkstockning hela tiden och ingenting hjälper - skit i amningen! Vill du börja jobba tre månader efter att bebisen har fötts - skit i amningen. Alla får göra som de vill.
Det enda man inte får göra är att dricka medan man väntar barn eller ammar. Jag fattar inte ens den där debatten. Vad är det som är så jobbigt med att inte dricka?