Nu är det bara en vecka kvar av mitt sommarlov. Om en vecka börjar jag jobba.
Det blev sannerligen en kort sommar för mig i år.
Jag försöker suga i mig så mycket jag kan av de här sista dagarna. Fyller barnens pool extra tidigt bara för att kunna sitta och njuta av deras skratt några eftermiddagar. Grillar även de kvällar som det blåser storm och regnet hänger i luften. Går barfota så mycket jag kan.
Ja ja ja, jag vet. Sommaren tar inte slut bara för att man jobbar samtidigt som den pågår, men, äh. Det är inte samma sak.
Drar mig till minnes den där sommaren då hela familjen faktiskt var ledig tillsammans. I två månader.
Jag minns inte hur vi lyckades med det och med all säkerhet ljög vi väl för åtminstone en myndighet, men härligt var det i alla fall. Vi bodde på Näs då. Var ett med moder jord. Var på rabbissafari varje kväll.
Badade i Burgsvik om kvällarna när värmen blivit mer behaglig för barnen. Var otroligt fattiga den sommaren och åkte iväg med den lånade husvagnen fullproppad med sådant vi hade hittat i frysen. Inga utsvävningar kunde tillåtas. Naturen var det enda som kunde njutas den sommaren för den var gratis och det funkade fint för oss.
Lade våra allra sista pengar på bensinen som krävdes för att kunna köra hela lasset in till stan igen när hösten kom. Fattiga och lyckliga. Nyblivna tvåbarnsföräldrar.
När man har hus och räntor och sophämtning som måste betalas har man inte råd att vara fattig på samma sätt. Visst kan man dra ner på en hel del saker, men räntorna kommer man inte runt.
Vårt hus är ett slott och vår trädgård har förvandlats till ett sommarparadis.
Ett paradis där slottets små kungligheter springer runt på äventyr varje dag. Det är så häftigt hur barnen verkligen blir ett med sommaren när den kommer. Allting blir ett äventyr.
Promenaden till dagis om morgnarna är en enda lång vandring i Carl von Linnes anda. De frågor om blommornas namn, gömmer sig mellan hundkexens höga skaft, knoppsar av maskrosor i ansiktet på varandra och kan inte motstå havet av tusenskönor på ängen längs med vägen utan bara måste springa runt där bara en liten stund.
Hemma i slottets trädgård studsas det. Och leks i sandlådan.
Jag ställer ut en hink vatten åt dem som genast förvandlas till soppa, eller fotbad eller badbassäng åt antingen de själva eller sjuhundra myror.
Deras pappa hittade ett övergivet fågelägg på marken ute i skogen bakom huset, som nu ruvas under en värmedyna inne i köket. Mycket spännande tycker de små.
Köksgolvet knastrar av sand då de små springer in och ut hela dagarna och yttertrappan är full av småsten som använts till att bygga slott åt alla skogsmyror som härjar på tomten. Ja. Allt detta gör mig väldigt sugen på att betala ränta faktiskt.
För att få ha kvar allt det här. Och därför är det ändå med ganska lätta fötter jag beger mig mot sommarjobbet nästa vecka.
Först ska en långhelg njutas. På måndag ska vi alla fira nationaldag.
Nazister, invandrare och gråsossar ska stå rad i rad och stolt skandera ut vår nations hymn. Vi ska tänka på fjällar och raukar och älvar och allt annat som är Sverige.
Trygghetssystem och räntor. Allt ska hyllas.
I täten ska vår porriga konung stå och utbringa ett fyrfaldigt leve för Sverige. Hurra!