Jag har så otroligt svårt för bilden av unga föräldrar och då främst mammor, som samhället tycks ha. När man pratar om att unga mammor ”ligger vid vägkanten av vårt samhälle” och om unga kvinnor som blir gravida för att de ”inte tar hand om sig” så blir jag provocerad.
Kanske beror det på att jag själv var tämligen ung, 21 år, när jag blev gravid första gången. Under min graviditet och de första åren som förälder umgicks jag uteslutande med unga föräldrar bland vilka jag själv var äldst.
Många har haft det tufft, absolut, men ingen ligger vid någon vägkant. I år fyller våra barn sex år och det är välmående, starka ungar med alla förutsättningar i världen vi pratar om.
En stor anledning till varför någon vägkant inte blivit aktuell tror jag absolut är stödet som vi unga föräldrar på Gotland får från regionen. Medan jag väntade barn fick jag, varje vecka, sitta och stöta och blöta mitt kommande föräldraskap tillsammans med vuxna, utbildade kvinnor och andra unga blivande mammor.
Inga pekpinnar förekom. Mycket funderingar kring det kommande föräldraskapet. Vi unga oroade oss för ekonomin. De vuxna sa att det skulle ordna sig, att kärleken är det viktigaste för barnen och att samhället kommer att stötta.
Sedan slussades vi till öppna förskolan där vi kunde börja lära känna andra föräldrar (även ”vuxna” föräldrar), leka tillsammans med våra barn, eller bara sätta oss och läsa tidningen en stund. Även där stöttades vi av fantastisk, välutbildad personal som allt som allt troligen betydde allra mest för mig och många andra under den tiden.
Kanske har några av oss tvingats be om socialbidrag. Med stor säkerhet har de flesta av oss våndats över ekonomi som inte går ihop. Men alla har vi haft egna boenden, socialt stöd och framför allt möjligheterna.
Komvux är en sådan möjlighet. Komvux är den unga förälderns räddning många gånger. Där kan gymnasie- eller grundskolebetyg som gått förlorade läsas upp. Där får man en andra chans.
Ökad tid på förskolan för arbetslösa och sjukskrivna har med stor sannolikhet varit en bra grej för många ensamstående, unga föräldrar. Samtalsgrupper, kyrkans eget klapp och klang, öppna förskolan och andra billiga aktiviteter för föräldrar med barn är alla grejer som är av godo för unga föräldrar.
Barnklädesauktioner arrangerade av Röda Korset där man kan köpa begagnade men fräscha barnkläder och leksaker för mindre än en femma är också en sådan sak.
Gotland har många unga föräldrar och Gotland är också väldigt bra på att stödja dem.
Visst är det så att unga föräldrar behöver stöd i början av sitt föräldraskap, men man är inget offer för att man behöver stöd ibland. Inte heller är det roligt att talas om som liggande på en vägkant bara för att man behövt lite hjälp. Inte heller är det roligt att höra om hur vuxna till varje pris vill att situationen som är ens egen, ska undvikas.
Att refereras till som en av de som ”inte tog hand om sig själva”, var ligger respekten i det? Hela den här attityden som finns runt unga föräldrar, den föder inget gott.
Att Svenska kyrkan vill skänka kollekt till Ungdomsmottagningen för att på så vis hjälpa de här unga föräldrarna känns konstigt. Hos Ungdomsmottagningen får många unga ofta det första beskedet om graviditet, men sedan slussas de ju vidare. Om Svenska kyrkan vill hjälpa unga föräldrar föreslår jag att kollekten skänks till öppna förskolan, komvux eller till samtalsstöd vid socialen för unga föräldrar.
Att lobba för billigare babysim, en barnbassäng i Visby, bättre belysning kring lekplatser och kanske samtalsgrupper för unga blivande mor- och farföräldrar skulle också vara en bra grej att göra. Amen.