Andra rundan med buller i buken, yes box!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ja, det var det faktiskt, sa jag och såg honom gå ur rummet.
Ett konstaterande bara, inget mer än så.
Men jag sänkte pennan, kopplade bort funderingarna på "rökstråk", fyra bokstäver, och tänkte istället att det är ju så här man ska ha det.
Sittande just i soffan med ett korsord som det inte spelar någon roll om man klarar eller inte. Radion i bakgrunden, Sportextra med bandyslutspel, en pet-flaska avslagen coca-cola, ett fat Mimmi-kex, som vi kallar dem, torra och spröda, och just ingenting som stör.
Mer än magen då. Den är ju som den är och det där sista jag skrev, cola och kex. Nej, så ska man faktiskt inte ha det för ofta.
Springer på muggen titt som tätt även den dag jag sitter hemma och skriver det här. Men inte med för stora steg för då går det illa.
Fick tillbaka den här skiten. Feber och andra rundan med buller i buken, yes box!
Och då är man inte så tuff, så het, så sexig.
Dessa dagar får man inga skamliga förslag.
Att sitta med ett korsord är höjden lättja. Hjärngympa, jag vet, och till viss del allmänbildning men mest - lättja.
Jag har en tydlig bild av morbror Ernst, sittandes med stråhatt på huvudet i skuggan under en tall. Det är sommarlov och hett, så hett. Morbror Ernst hälsar på oss på landet. Jag leker, spelar boll, men han sitter där med sina stora glasögon och smala ben och Dagens Nyheters stora prasslande kryss i knät. Han brukade kalla det sitt "lördagsgotta" Han finns inte längre, morbror Ernst, men minnet lever varje gång jag själv kryssar.
Du vet; jag borde tvätta bilen, målat taket, ringt de där samtalen, handlat mjölk, tagit en promenad i solen, plockat disk, kört ett intervallpass, gjort långkok, sorterat papper men nej.
Jag löser korsord.
Så skönt, så glassigt.
Mer än magen då. Har just brassat igen.
Det var korsordet i Tidningen Vi, förresten. Vi är prenumeranter och får därför en gång i månaden fantastiska reportage och intervjuer gjorda av goda skribenter.
Tack och lov finns det ännu forum för texter som får ta tid i medias alltmer förenklade höghastighetsvärld.
Fast den här gången nöjde jag mig med korsordet.
Med lättjan.
Och svårigheten till koncentration när jag när som helst var tvungen att skynda, som de säger, bakom skynket.