Ängsligt förakt och finfin sommar
Jag hade tänkt låta bli offentligt tyckande om andra lokala spaltskribenter, men efter att i veckor ha bitit ihop om Alex Schulmans trubbigt rallarsvingande - och därmed egentligen rätt ointressanta - effektsökerier, var måttet rågat.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jenny krönikerade om att hon skäms. Över allt möjligt, men kanske mest intensivt över innerstadsbor. Klagande innerstadsbor. Mer specifikt "innerstadsbor som köpt kulturmärkta hus för miljoner", "hus så fina att det inte går att isolera fönster eller laga dålig ventilation", som klagar på att de inte får sin "skönhetssömn". "Allt för att få bo kulturmärkt."
Nå.
Hade det bara varit personliga och isolerade tyckanden hade jag kanske avfärdat det som ungdomligt oförstånd.
Men. Den attityd som där och då plötsligt fick offentlig röst, är otäckt utbredd på Gotland. Ett sunkigt och inskränkt förhållningssätt till sådant som tydligen kan tolkas som varandes lite "förmer". Exempelvis innerstadsbor, myndigheter och folk och företag som vill och kan tjäna pengar.
Jag är lockad att generalisera och kalla det där ängsligt jantelagsföljsamma föraktet "typiskt gotländskt", men det ska jag inte göra. Jag tror det är ett typiskt småstads- och glesbygdsattribut. Möjligen är det ovanligt tydligt på ön.
Tack och lov kryllar här också av insiktsfulla, öppna och utvecklingsbenägna människor. Infödda och inflyttade, landsbygds- och stadsboende, unga och gamla. Utan dem hade jag fått nog för länge sedan, och flyttat från den här fantastiska och ibland andtrutet skitnödiga ankdammen.
Och det, gott folk, hade varit något att skämmas för på riktigt.
Det blev ingen Andalusienresa på semestern. Jag stannade hemma. Pa öjn. Det blev bra. Mycket bra. Jag har gjort mycket och lite, på en och samma gång:
Jag har sovit. Trots att jag bor i innerstaden, i k-märkt hus med dålig ventilation. Tack. Jag trodde knappt jag kunde sova så gott och länge längre.
Badat. Herreminje, som jag har badat.
Läst. Herman Lindqvist, Historien om Sverige.
Druckit världens rökigaste whisky. Octomore. Dear lord, vilken tripp.
Sytt en medeltida dräkt och iförd den ridit runt ringmuren, med fina vänner och fantastiska hästar.
Glömt mobilen på kofångaren och kört så från Väskinde till Visby. Tack, turen.
Lackat ur på Kapitelhusgården, vars bar var skamligt underdimensionerad under deras allra största vecka. Folk kommer inte till Gotland för att stå i kö. Inte ens godmodiga medeltidsmänniskor.
Njutit av Visbykrogarnas fantastiska kulinariska utbud och fina omhändertagande.
Börjat jogga.
Samlat klistermärken och fått en volleyboll på macken. Snart tio år sedan sist. Nån som vill spela?
Bäst just nu:
Red red wine. Efter en sommar där jag formligen badat i fräscha vita viner, var det stönande av njutning jag härom dagen sprättade en flaska rioja och drog in de mustiga dofterna av ekfat, körsbär och choklad. Navajas är förresten galet prisvärt.
Ridhus. Snart flyttar pållen till ett nytt stall, med alla bekvämligheter. Vilken ridvinter vi ska ha!
Hösten. Jodå, jag ser dig allt. Du är välkommen.