Ansjovisgröt hur gott är det?
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mycket går snett just nu, så är det någon det är synd om och behöver tröst så är det jag.
Inläggningen av strömming, som skulle bli julansjovis till exempel.
Blanda ättikssprit och vatten, lägg strömmingen i ättikslagen och låt den ligga cirka 36 timmar.
Så står det i receptet och så gjorde jag. Resultatet blev något grötliknande. För sent hittar jag några andra ansjovisrecept och där står det att strömmingen bara ska ligga i ättikslag över natten. Ja, så ska det naturligtvis vara.
Ansjovisgröt, hur gott är det?
Jag har fler anledningar att beklaga mig, men jag tar eländet etappvis.
Glädjande är det i alla fall att ungtuppen, istället för att bli Coq au vin, äntligen fått ett nytt hem. Göran Nährström i Endre skrev och berättade att deras gammeltupp dött knall och fall. Göran misstänker duvpest, så nu har han sanerat hela hönshuset och de tre hönorna som finns kvar verkar må bra.
Där kommer ungtuppen säkert att trivas.
I förra krönikan skrev jag hur kungen, när han fortfarande var kronprins, och hans kompisar svinade ner ett rum på Mora hotell. Jag var där just då och vi, en fotograf och jag, gjorde ett reportage om det för Aftonbladet. Men reportaget blev aldrig publicerat. Det platsade inte, förklarade man på redaktionen i Stockholm.
I ett mejl tycker Hans Carlsson i Visby att det inte tjänar någonting till att gräva i kungens gamla synder och det har han naturligtvis rätt i. Men anledningen till att jag nu skrev om det var att Lena Mellin på Aftonbladet i sin krönika påstod att Aftonbladet aldrig hållit kungen om ryggen, utan man behandlar honom som vilken annan offentlig person som helst.
Det är inte sant, kungen har alltid varit "helig". Men nu tycks den oändligt långa "smekmånaden" äntligen vara över.
Synd om 2: I ur och skur och blåst har jag i höst plockat en massa slånbär. En del för likör, en del för saft och resten för gelé.
Jag förlitar mig på det stora sockerbolaget Nordic Sugars kunnande och följer deras recept för gelé. Även nu, precis som med anjovisen, till punkt och pricka. Koka tjugo minuter, sen är det klart!
Jag har nu en himla massa slånbärsgelé som måste ätas med sugrör!
Kurt Redner i Slite ringer och är mäkta upprörd över en insändare i tidningen. En man från fastlandet har köpt ett hus på Sudret och han är nu mycket irriterad över biljettpriserna på färjan.
- Om han skriver sig här på Gotland kan han ju åka för halva priset, säger Kurt, som tror att mannen numera bor här året runt, eller i alla fall en stor del av året.
Jag letar reda på insändare, men mitt intryck är att mannen arbetar på fastlandet och bara då och då åker till sitt nya hus. Så kräva att han ska mantalsskriva sig här är kanske för mycket begärt.
Men Kurts grundtanke är naturligtvis helt riktig. Det finns alltför många som tillbringar större delen av året här på ön, men som ändå är skrivna på fastlandet. Henry "Stolpskottet" Lindkvist skriver i sin lördagskrönika, apropå att Gotland behöver minst 3000 fler innevånare:
Skulle en lagstiftning att man ska vara mantalsskriven där man har huvuddelen av sin försörjning, ge bättre siffror månne?
När nöden är som störst är det förödande med knappar i gylfen.
När jag skriver detta är det lördag. Om några timmar avgörs finalen i Svenska cupen i fotboll. I Helsingborg spelar gotlänningen Alexander Gerndt och motståndarnas (Hammarby) flagga har jag tatuerad på vänstra öronsnibben. Jag har löst min lojalitetskonflikt så här:
Jag hoppas Gerndt är bäst på plan och gör två helt fantastiska mål, men Hammarby vinner ändå med 3-2.
För att slippa höra Pekkas ständiga påpekande om att "vi har världens mest omoderna hönshus", har jag nu installerat en dator där. En dator som var supermodern i januari 2004 och hopplöst antik på sensommaren samma år. Den har stått i källaren sedan dess.
Så nu hoppas jag att jag slipper ha Pekka springande här inne flera gånger om dan för att kolla om någon skrivit till honom på Facebook. Det är det aldrig. Däremot är det många som skriver mejl till mig och vill ha hälsningar framförda till honom.
Därför har Pekka nu fått egen mejladress: pekkatupp@telia.com.
- Jag kommer att få minst tvåtusentvåhundratrettiosexton mejl om dagen! säger han och ser lycklig ut.
Han lovar att besvara alla.
Synd om 3-5: När jag gör ett nytt uppkok på den tänkta slånbärsgelén kokar allting över på spisen, med där till hörande rengöring under en halvtimme.
Ökande vindar, så jag vågar inte ge mig ut med strömmingsnätet för ett nytt försök med ansjovis.
Hammarby förlorar.