Äntligen är badsäsongen här
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Blåst, regn och tretton grader i vattnet.
Äntligen är badsäsongen här för Konstnären, Piloten och mig.
--
Vid marknaden i Havdhem står jag och säljer böcker i båset bredvid Evert Larsson från handikappidrottsföreningen Murgönan. Evert och hans fru Stina säljer lotter för föreningen och sina egna odlade potatisar.
Först vinner jag en grillvante och sen ett litet, något svårdefinierbart konstverk. När nästan samtliga lotter är sålda finns fortfarande förtapriset, en vacker trasmatta, kvar. Det blir "huggsexa" om de återstående lotterna och jag köper de tre sista. Och har man sett, jag vinner mattan och blir lycklig.
All denna plötsliga tur ser jag som ett omen och är därför helt säker på att eftermiddagens hästar ska göra mig förmögen på V 75.
--
I egenskap av man har jag anledning att skämmas. Ordentligt.
Opinionsinstitutet Sifos senaste väljarundersökning visar att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen om männen fick bestämma. 5,2 procent av oss skulle idag rösta på Sd, men däremot bara 1,5 procent av kvinnorna.
Värst är det i södra Sverige där 11,5 procent av männen i Malmö med omnejd sympatiserar med Sd. I norra Sverige finns det däremot nästan inga sverigedemokrater alls.
Sd i riksdagen? Skämmas var ordet och man kan samtidigt fråga sig varför vi män är funtade på det här viset.
--
Min syster och en bunt med femton av hennes tidigare arbetskamrater kommer hem till oss under sin tre dagar långa rundresa på Gotland. De egenfiskade flundrorna jag tänk röka till dom blir, på grund av blåsten, istället köpt lax. Skäms en aning, men det går snabbt över.
Varpkastningen i trädgården blir snabbt ett högriskprojekt, för aldrig har jag då tidigare sett så många kasta varpa så dåligt. Jag kan därför, utan överdrift, påstå att resultatet av den anordnade tävlingen blev:
Ingen vann.
--
Som ni kanske har noterat har jag inte gnällt på Destination Gotland på länge. I huvudsak tycker jag att rederiet sköter sig bra, men jag har varit och är fortfarande mycket kritisk till straffavgiften på 50 kronor som man får betala för att boka om en biljett.
Inte någon gång har rederiet svarat och taktiken är nog att försöka tiga ihjäl mig. Men jag tar det inte personligt, för samma tystnad gällen tydligen även för alla andra kritiker. I en insändare skriver Brita Holm (Upplands Väsby och Vamlingbo):
"Nedanstående fråga ställdes på insändarsidan den 12 juni i år. Något svar har mig veterligen inte synts till. Så därför upprepar jag frågan:
Varför tar Destination Gotland ut en avgift på 50 kr när man själv bokar om sin ombokningsbara biljett på nätet?"
--
Sent på lördagskvällen stänger campingen för i år. Det har väl inte varit någon lysande säsong, vilket annars alla här på orten hade önskat. Efter allt strul med överklagande sommarhusägare, hade en konstant fullbelagd camping varit trevlig att se. Men vädret skrämde bort många turister och inte ens de traditionella och livsfarliga parkeringarna i kurvan ner mot badstranden har vbarit något problem.
Ortens folk är inbjudna på fest till långt in på natten och när de skevt varpakastande damerna gett sig av ansluter även vi oss. Talet jag tänk hålla blir dock inte av och lika bra var kanske det.
De som ständigt överklagar hade nog blivit väldigt sura om de fått veta vad jag hade sagt, men som jag nu inte sa på grund av att jag inte lyckades överrösta dansmusiken.
--
För någon vecka sedan undrade jag varför man så sällan ser barnsadlar på herrcyklar. Anade naturligtvis att det i huvudsak är kvinnor som lämnar och hämtar barnen på dagis, medan männen ägnar sig åt andra göromål. Jag har fått några, nästan identiska, försök till förklaring:
"Problemet ligger i hur man kliver på och av en herr- respektive damcykel. På en herrmodell "svingar" man benet över sadeln och packethållaren, i vanliga fall, men där sitter barnsadeln (och i vissa fall barnet). Man måste alltså kliva över ramen, vilket kräver vighet alternativt att man är väldigt lång.
Det jag försöker säga är att när jag skall ha barn med mig på cykel så lånar jag fruns" (Stefan Jönsson Levin, trebarnsfar).
"Det måste vara rätt svårt att komma upp på en herrcykel när det sitter en unge bakpå" (Gunilla i Rone).
"Jag satte en barnsadel på min herrcykel för att barnbarnet Lova skulle få åka med. När jag skulle kliva på höll jag på att välta hela cykeln, eftersom man måsta luta den så mycket och dessutom höll Lova på att ramla ur. När jag sedan skulle kliva av kunde jag inte kasta benet bakom sadeln som du förstår. Med en damcykel är allt mycket enklare och säkrare, tänkte jag. Efter att ha flyttat över fästet, upptäckte jag att den pakethållaren var för bred. Nu sitter barnsadeln åter på herrcykeln och ingen åker med!" (Bengt-Åke Rundqvist).
Svinga benet över sadeln får man naturligtvis låta bli, men inte är det väl så svårt att beträda en herrcykel utan att därför riskera livet på barnet? Nej, jag tror nog att förklaringen till de barnsadelfria herrcyklarna är en helt annan.
--
Just som jag beslutar mig för att återuppta träningen inför Vasaloppet i mars, startar maratonloppet i VM.
Och när segraren två och en halv timme senare springer i mål ska Kajsa Bergqvist snart börja hoppa höjd och han Arvidsson kasta spjut.
Men i morgon...
--
Fyra rätt och inte en enda krona på V 75!
Vilket otur jag jämt har.