Är bostadskrisen på Furillen så akut?
LÅST. De sista ungdomarna lämnade Göransgården i går eftermiddag. Efter sig lämnade de ett hus fullt av bland annat ditsläpade möbler, och ett personligt meddelande till fastighetsägaren Magnus Wiman.
Foto: Tommy Söderlund
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vilken skräll.
De flyttade inte ut i tid, de städade inte, de har klottrat ned väggarna och rivit inredningen.
Skräll, skräll och skräll igen.
Om man inte betalar för sitt boende så tar man heller inte ansvar för det. Ingen konstig ekvation, inte svårt att förstå. Nu står Magnus Wiman där med lång näsa och tvingas punga ut för att laga sånt som inte behövt vara trasigt.
Det lät så fint när de gratisboende själva berättade om sin verksamhet. Det var kulturkvällar, workshops, möten, diskussioner och musik. Och visst, det var det säkert också.
Men det var även en hel del brist på ansvar.
För mig är det ganska symptomatiskt. De vill inte ta ansvar för att hitta bostäder åt sig själva, inte ta ansvar för att betala samma hyra som alla andra. Och de vill inte ta ansvar för att städa efter sig.
De tycker att Någon Annan (skattebetalarna) ska ta ordna billigt boende och förtur åt dem, och jag undrar om de enligt samma logik också tycker att någon annan (Magnus Wiman) ska städa efter deras månader på Göransgården?
Grejen är att det finns ställen att bo på, om man vill. Man kanske inte får en trerummare med havsutsikt på Mellangatan för tvåtusen i månaden.
Men man kan, om man vill och anstränger sig, hitta en tvåa i Bogen 1 som man kan dela med en kompis. Man vara inneboende, man kan hyra rum. Stå i bostadskö, ringa privata värdar, hyra i andra hand. Skaffa ett jobb och låna pengar på banken. Sånt som vanliga människor tvingas göra om de vill ha nånstans att bo.
Jag känner ingen som fått ett lägenhetskontrakt kastat efter sig.
Det Magnus Wiman har gjort är snällt. Han har varit tålmodig och generös även om jag fortfarande inte begriper varför. Men otack är världens lön heter det ju och otack var vad han fick till slut.
Apropå bostäder så ska Gotlandshem bygga lägenheter på Furillen.
Man vill dessutom frångå reglerna och hyra ut till såna som inte är mantalskrivna på Gotland.
Varför ska Gotlandshem överhuvudtaget bygga lägenheter på Furillen, som ju faktiskt ligger så offside bortom bergen bakom skogen som något kan ligga på Gotland?
Stora Karlsö är i princip att betrakta som centralt placerad i jämförelse.
Borde inte Gotlandshem, allmännyttan, bränna sitt krut på att bygga där allmänheten har intresse av att bo? Då skulle man inte heller behöva tramsa om att göra undantag hit och dit.
Hans Klintboms förklaring att personalen vid hotellet behöver bostäder är det dummaste jag hört sedan Gun Tidestav ville införa snusförbud för kommunanställda.
Varför ska allmännyttan sträva efter att tillfredsställa hotellägaren Johan Hellströms personals bostadsbekymmer? De kan väl bo i Slite och åka bil? Eller varför inte i Visby, det finns folk som pendlar från stan till andra ställen på landet utan att Gotlandshem för den skull rycker in och bygger lägenheter?
Dessutom, är bostadskrisen på Furillen så akut kan Hellström bygga något själv, han äger väl ändå halva ön?
Ska Hellströms personal få förtur? Ska de subventioneras?
Det är den här typen av idiotiska uttalanden som gör att jag, om än bara lite, kan förstå en del av frustrationen hos de gratisboende i Göransgården.
Skomakare bliv vid din läst, och låt privata intressen exploatera ställen som Furillen istället.
Lucia i domkyrkan har blivit en tradition för vår familj.
En av årets vackraste högtider, och jag är stolt över att det är GT som arrangerar Gotlands lucia. För det är inte bara i domkyrkan som lucian och hennes tärnor sprider ljus och värme, schemat är späckat i flera dagar.
För dottern Aina, 3, blev dagen extra stor när hon efter viss tvekan vågade säga hej till lucia Lovisa Lillänger. "Vill du ha en kram", frågade Lovisa och innan Aina hann gömma sig var hon kramad.
Dagen efter var det luciadags på dagis, och efter att ha kramat självaste Gotlands lucia stod inte hennes nya pepparkaksgubbekläder särskilt högt i kurs längre.
Nästa år blir det ljuskrona.
Veckans lista! Fem saker som för tillfället lyckats placera sig på min ute-lista.
1) Julstress. Det spelar ingen roll hur väl jag tycker mig vara förberedd. Stress blir det ändå. Just nu ligger jag efter med allt, från julklappar till griljering och granhämtning.
2) Min mobiltelefon, en Sony Ericsson, i kombination med Tele 2. Jag lovar att djungeltrumma och röksignaler är ett säkrare sätt att kommunicera än att prata i den.
3) Skrapa rutorna på bilen. Att något så litet kan orsaka så stor irritation säger antagligen mer om mig som person än något annat.
4) Matprogram i tv. Hur många kan man göra? Hur intressant är det att se folk laga mat när man just ätit middag?
5) Geab. Nu höjer de nätavgiften med 13 procent. Och eftersom de har monopol går det inte att välja bort dem.