Arbetsminnet börjar det bli dåligt med har jag märkt.
Arbetsminne är det minne som behövs när man löser problem och måste komma i håg vad man ska koncentrera sig på.
Alltså, var på kalas och skulle vid avskedstagandet byta från finskor till stövlar. Det gick bra, men glömde att medtaga de förra hem i sin påse.
Skyller på att en massa babblande människor störde koncentrationsförmågan men det är ingen tröst bara ett symptom.
Gamla minnen däremot är det inga som helst problem med än så länge. När budet om filmskådespelerskan Elizabeth Taylors bortgång kom infann sig alla möjliga minnen från filmer men också en personlig hågkomst. Som till exempel vad stjärnan var iklädd vid en presskonferens på Grand Hotel i Stockholm 1953.
Det var en svart klänning med vid kjol, en vit brodyrkrage och likadana manschetter.
Påstod nu tvärsäkert att jag bevistade denna presskonferens tillsammans med en närstående redaktör. Men det var någonting som inte stämde.
Min något suddiga minnesbild var faktiskt en Elizabeth Taylor som skyndade förbi i en korridor. Varför skulle vi mötas i en korridor där på hotellet. Det borde ju ha skett i en stor salong med en massa andra människor.
Nå, kollade saken närmare och mycket riktigt, jag var inte alls på något pressmöte utan på hotellet i ett helt annat ärende. Hade alltså tur som en tok som fick se berömdheten om än bara i förbifarten.
Så visst har jag ett strålande minne på sätt och vis.
Har fått tillbaka en liten slant på skatten och det har inte varit någon konst att sätta sprätt på den.
Plötsligt hade nämligen alla VÄSKOR gått sönder. I shoppingväskan spretade fibrer kring hålen runt blixtlåset, samma sak med ryggsäcken. Och axelremsväskan i tyg, ett billigt provisorium från början, såg mer än lovligt solkig ut.
Ut och köpa nya väskor alltså! Tennisspelaren ville jag inte göda så det fick bli ett annat och billigare märke.
Svårare var det med axelremsväskan. Glodde obeslutsamt på tre likadana när en annan kund kom till undsättning.
Raskt dömde hon ut två stycken som varande skeva och snett sydda. Kvar blev det perfekta exemplar som nu är mitt. Tack snälla damen, undrar om du inte är ett proffs på sömnad.
Sedan en maximalt energisk telefonförsäljare prackat på mig sin damtidning i tretton nummer får jag nu läsa en fantasifull artikel om Silvias tappade gnista.
Enligt dottern Victoria var det en vanlig bondsnuva som fått drottningen att hoppa av från ett statsbesök i Botswana nyligen. Men damtidningen måste givetvis fylla en sida med spekulationer om “andra bakomliggande faktorer". Kittlande på annat sätt än en förkylning, medges.
Efter en uppräkning av olika svårigheter som Silvia fått genomlida på senare tid står en språklig nykonstruktion som följer:
BÄGAREN SOM FICK GLASET ATT RINNA ÖVER...
Och jag som trodde att det var droppen som fick bägaren att rinna över. Rätta mig om jag har fel. Det kan det lätt bli när man ska visa sig duktig på språkfrågor.