Slaget om Hampton Roads under inbördeskriget, där USS Monitor deltog.
GA 150 år
Jag lever huvudsakligen i nuet. I skrivande stund har jag exempelvis svårt att erinra mig hur solen ser ut.
Jag tycker jag har jobbat länge för GA, men jubileet får mig att inse att det bara är under en dryg tiondel av GA:s historia.
Just nu pågår Fotbolls-VM. Ungefär samtidigt som det första numret av GA provtrycktes, för 150 år sedan, spelades världshistoriens första internationella fotbollsmatch mellan England och Skottland. Den spelades i Glasgow inför 4 000 åskådare. Resultatet? Noll mot noll. Så en del är sig likt.
Tyskland hade bara funnits i ett år när GA föddes. Bara några år innan första numret utkämpades det amerikanska inbördeskriget där den svenska ingenjören John Ericssons järnklädda skepp USS Monitor sattes i strid av Nordstaterna. Ett decennium tidigare än så utkämpades Krimkriget som började med att Ryssland skickade sina trupper mot det Ottomanska riket. Bland andra Storbritannien och Frankrike gick in i kriget på Ottomaska rikets sida, efter att tidigare ha försökt medla i konflikten, och spänningsläget ökade påtagligt även i och kring Östersjön. Storbritannien och Frankrike blockerade Rysslands handelsvägar och använde Fårösund som en stödjande bas för sina flottstyrkor, som fortfarande delvis bestod av segelfartyg.
Då som nu var Gotland militärstrategiskt viktigt.
Vi borde vara lite mindre uppslukade av det dagsaktuella och bekymra oss mer över det långa perspektivet.
Erfarenheterna från Krimkriget ledde till en upprustning av Sveriges försvar av Gotland. Bland annat byggdes två försvarsverk på Enholmen utanför Slite, avsedda för artilleri. Försvaret av Gotland började i och för sig uppgraderas redan efter Rysslands kortvariga ockupation av Gotland i samband med Finska kriget 1808, bland annat genom att det infördes allmän värnplikt på ön och alla användbara män knöts till Gotlands nationalbeväring. Men vikten av att försvara Gotland bedömdes som så stor att ön undan för undan tillfördes manskap från fastlandet och allt större resurser. Så sent som på 1990-talet var ungefär 25 000 soldater krigsplacerade på Gotland.
Det har varit lite på och av kring försvaret på ön. Här syns Harald V som får sina gradbeteckningar av dåvarande regementschef Mattias Ardin.
Men det kalla krigets förutsättningar ändrades dramatiskt i och med Sovjetunionens sammanbrott. De trodde att vi fått en skön ny värld där man kunde sänka ambitionerna för Försvarsmakten och inrikta verksamheten mot internationella insatser. Försvarets verksamhet på Gotlands drogs ner och redan 2004 beslutades att det sista regementet på Gotland skulle läggas ner. Beslutet verkställdes året därpå.
Det var inte så klokt. Och med tanke på hur lång tid det tog att bygga upp försvarsförmågan på Gotland – och hur snabbt den gick att avveckla – så visade det sig väldigt snart. Försvaret av Gotland började byggas upp igen, år 2018 fick ön på nytt ett regemente och processen att bygga upp försvarsförmågan pågår fortfarande.
Men riktigt på allvar vaknade inte Sverige förrän i slutet av februari i år, när Ryssland anföll Ukraina. Och då hade det ändå pågått ett krig i åtta år i östra Ukraina, sedan Rysslands annektering av Krim.
Som jag konstaterade i inledningen har jag bara varit med om en tiondel av GA:s 150-åriga historia och att dagligen arbeta med nyhetsförmedling och opinionstexter är en verksamhet som i hög grad är fokuserad i nuet och samtiden. Men att bli helt uppslukad av det som för stunden verkar angeläget har sina risker, som Försvarsmaktens historia på ön visar.
En publicistisk verksamhet som GA:s är också väldigt långsiktig. Det handlar om att förvalta ett förtroende som har byggts upp under 150 år och inte får förslösas, eftersom läsarnas förtroende är en grundläggande förutsättning för vår verksamhet. Fungerande journalistisk verksamhet är i grund och botten också en del av demokratins och Sveriges försvar.