Att kunna glädjas åt de små sakerna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag önskar att jag vore lite mer som henne, min mamma, så därför håller jag på och övar mig.
Det går så där. Jag har nämligen väldigt lätt för att göra precis tvärt om, att se de små dåliga sakerna i livet och sura över dem.
Har vi, till exempel, haft en ovanligt fin familjedag låter det så här:
Min käraste: Det här var en
fin dag!
Jag: Ja, det var synd att det
var så varmt bara.
Men idag har jag faktiskt GLATT mig åt en hel hög med småsaker!
❶ Bison. Ja, är han inte allt en liten glädjespridare, den där gamla Burgsviksgubben?! Jag har tänkt på att Bison är väldigt lik Carrie i tv-serien Sex and the city! Istället för New York är det Burgsviks gator han går och filosoferar på.
Istället för karlar och mänskliga relationer skriver han om sina höns och hönsiga relationer.
När Carrie skriver om mode skriver Bison om varpa. Jag tycker det är så fint. Höns and the Storsudret, så att säga.
❷ Att äntligen få tömma tarmen efter en tids förstoppning! Finns det något mer fantastiskt?! Att bli tom och lätt! Att få sluta oroa sig för sina tarmar! Vad ljuvligt det är!
❸ Jag har även glatt mig åt att jag, idag, orkade ta fram dammsugaren och dammsuga av hela nedervåningen! Självklart fuskade jag lite och dammsög varken bakom skohyllan eller särskilt noga under kökssoffan, men vad gör väl det!
Nu SER det i alla fall rent ut och det är ju, som alla vet, utsidan som räknas! Min käraste brukar vara lite mer intensiv och noggrann när han dammsuger, vilket han nästan alltid gör.
Men idag fixade han i miniträdgården och jag fick dåligt samvete över min lathet så jag drog fram min värsta fiende, dammsugaren och vi kom riktigt bra överens idag!
❹ Vår bvc-tant Eva. Jag och min käraste känner oss utslitna och trötta och behöver komma iväg. Vi har funderat på att ta en sista minuten till Turkiet en vecka och lämna dottern hos sin mormor.
En del människor har chockats lite över denna fundering eftersom vår dotter ju "inte ens är två år" och då, enligt vissa, riskerar att avlida om vi åker ifrån henne en vecka. Så idag ringde jag vår bvc-tant och frågade om hennes åsikt. Och hon är så fin!
Hon tyckte absolut att vi skulle åka och trodde inte att det skulle bli några problem alls för dottern att vara hos sin mormor, som hon är så trygg med och har så roligt hos.
Mitt dåliga mammasamvete tänker nu ta semester tillsammans med min slitna mammakropp och min vackra karl, tack vare vår bvc-tant (som egentligen är en jättesnygg tjej). Funderade på att skicka femtio röda rosor till hennes kontor tillsammans med ett passionerat kärleksbrev.
Istället ärar jag henne här, på förstauppslaget i tidningen. Bvc-Eva, du är fantastisk!
❺ Min unge. Vad underbart det är att ha barn. Jag älskar henne så mycket. Även nu, i trotsperioden som består av griskultingskrik och jävelskap.
Hon har fått en ny hobby i att läsa böcker så cirka hundra gånger om dagen kommer hon springande med någon av sina små böcker med jättetjocka blad och vill bli läst för.
Mest tycker hon dock om att "läsa" själv. Sitta och filosofera över bilderna, peka ut stjärnorna och grisarna och härma kossans läte. Blivande författarinna, vår dotter.
Eller bibliotekarie.
❻ Att få resa bort. Ja, en sista minuten till Turkiet tillsammans med halva Gotlands befolkning är väl kanske inte världens grej om man jämför med vännernas resor till Bali och Kenya. Men för två trötta småbarnsföräldrar som inte hunnit sola på hela sommaren är Alanya att jämställas med Hawaii.
Tänk att få ligga i solen och läsa böcker en hel vecka!
Att få hångla loss vilken tidpunkt man än önskar på dagen och att få sova så länge man bara vill. Att få sätta sig själv allra först och bara göra sådant man känner för!
I en hel vecka. Jag blir rörd av lycka!
Ja du morsan, det kanske börjar ta sig här ändå! Du kanske lyckas smitta mig med din livsfilosofi till slut. Snart kanske vi kan gå tillsammans i skogen och jubla över varje liten trattkantarell.
Ett vykort från Turkiet av tacksamhet för att du vaktar vår lilla virvelvind en vecka ska du i alla fall få och kanske en sån där elefant av marmor som du tycker är så fina.