23 maj
Flera hundra gånger har jag säkert kört väg 140 mellan Burgsvik och Visby. Jag väljer nästan alltid den vägen, för jag tycker den är vackrast.
I fredags körde jag där igen. Jag var på väg in till lasarettet för behandling av min solskadade hy. Inget allvarligt, men ändå ett fall för sjukvården. Låt säga att det här var 351:a gången jag körde här. Jag kan vägen utantill, jag har sett allt.
Då plötsligt, i trakten av Björkhaga efter Klintehamn på höger sida, ser jag en drygt hundra meter lång björkallé in till ett hus. I spikraka led står björkarna där och de är åtskilliga meter höga. Så stora björkar kan väl inte slitas upp med rötter och allt och sedan planteras om på ett annat? Men inte kan väl jag ha kört förbi här 350 gånger utan att ha sett denna fantastiska allé förrän nu?
Helt omöjligt.
Till Visby kom jag och hudbehandlad blev jag. Först med en salva ur en pytteliten tub som kostar två tusen kronor och några timmar senare med intensiv och stickande ljusbestrålning. Om en vecka ska jag behandlas en gång till och sen ska mina basaliomer (basalcellcancer) förhoppningsvis vara väck.
Denna lindriga form av hudcancer är mycket vanlig. 2005 registrerades drygt 32 000 fall läser jag i en skrift. Vi med ljus hy och slarviga med att använda solskyddsmedel är mest drabbade. Sjuksköterskan som behandlar mig berättar att den här cancerformen tidigare var vanligast hos lantbrukare som tillbringar mycket tid utomhus, men på senare år har även golfspelare blivit en utsatt grupp. Jag frågar hur det är med oss varpakastare och sköterskan säger att vi också måste vara försiktiga och smörja in oss ordentligt
- Solskyddsfaktor 40. Minst!
Ett mycket märkligt uttalande.
Mats Jansson är turismansvarig på Tillväxt Gotland. I lördagens GT intervjuas han med anledning av Destination Gotlands andra höjning av årets biljettpriser.
- De som besöker Gotland tillhör den kategori som har råd att betala, säger Jansson.
Han tror inte att prishöjningen kommer att påverka turismen. Jämfört med Öland är de som semestrar på Gotland mer välbeställda och mer välutbildade och någon smärtgräns för biljettpriserna är därför, enligt Jansson, ännu inte nådd.
Så turistnäringen på Gotland vill helst att folk med svag ekonomi och låg utbildning stannar hemma? Eller semestrar på Öland?
Det är bra att det kommit igång en diskussion om varpans, den gotländska nationalsporten, framtid. Om det nu finns någon, det ser mörkt ut.
Vi är fortfarande ett hyfsat antal gubbar, 60 år och uppåt, som fortfarande håller på. Och vid SM och Stångaspelen skymtar även en del seniorer. De yngre däremot tycks vara upptagna av annat, varpa kastar de i alla fall inte. Jag sa en gång till mina två söner och yngsta dotter:
- Vill ni bli svenska mästare, då ska ni satsa på varpa. Ni går nästan direkt till final bara ni ställer upp.
Ja, så är det tyvärr. Ungdomar tycker nog att varpa är bland det minst "sjukt grymma" som finns. Och de något äldre, seniorerna, har skaffat familj och vill inte offra hela söndagarna på att gå tjugo meter fram och tillbaka mellan två pinnar. Varpan måste moderniseras och vi gubbar, den största gruppen, får sluta vara så pinsamt konservativa.
Jag vill i alla fall inte gå i graven som "den siste varpakastaren".