Bara Silvia och jag otatuerade?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En tunn dimma ligger kvar över viken när jag vid sextiden cyklar ner för mitt, i takt med årstiden allt hastigare morgondopp. Vindstilla, tyst och andäktigt vackert.
Bortsett från mig badar fortfarande Konstnären, Piloten och Paret från Vamlingbo, kanske även Sekreteraren. Men när kommunen om en tid plockar bort badbryggorna över vintern lär antalet minska, för då är vi hänvisade till den branta stegen vid den djupa delen av hamnen. Där badar bara Konstnären och jag. Och efter det första snögloppet bara Konstnären.
Så vi ser alla fram emot att den planerade havsbastun på den grunda sidan av hamnpiren snart ska bli verklighet.
Krönikans ambitiösa projekt Gotlands sju underverk har nu tagit ordentlig fart. Ett stort antal förslag på underverk har kommit in och redan i nästa veckas krönika presenterar jag förslagen för omröstning.
Stefan Haase i Lau har skickat in flera förslag, men dem tänker jag inte redovisa nu. Däremot hans slutrader i mejlet, angående min stavning i förra krönikan av vår förvildade gräslök, som det går att göra en sådan underbar soppa av. Kajp skrev jag och det tyckte han inte om:
Det stavas KAIP med i, inte j. Det är en diftong som du vet. Svenskar förstår sig inte på sånt och stavar med j, t.ex. Majsterrojr, helt galet, det heter Maistarroir. Men går man in på hur gotländska ord och namn stavas kan man bli vansinnig!
Kaip (obs min nya stavning!) lär dock inte komma med bland underverken.
Vi varpkastare har alla diverse hyss för oss när vi förbereder oss inför ett kast. Precis som Stefan Holm innan han ska hoppa höjd, Carolina Klüft när hon ska hoppa längd, tennisspelarna när de ska serva... Alltid exakt samma nyp i näsan, samma handklapp på låren, alltid samma antal studsar i marken med bollen.
En av mina favoriter i stenvarpa är Fred Klingvall i Östergarn. Han var med och kastade vid årets sista tävling i Väskinde i lördags och då blev jag uppmärksammad på hans lite speciella ritual. Exakt samma vid varje kast. Stålborsten han alltid har i handen för att borsta av stenen med slänger han på marken, siktar, kastar sin sten och går sedan tillbaka och plockar upp stålborsten igen. Det blir många ryggböjningar på en dag.
Vad jag själv har för mig sekunderna innan jag ska kasta har jag ingen aning om. Kanske petar jag mig i näsan? Eller något ännu värre. Lika bra att inte veta.
Efter förra veckans beslut i hönsfullmäktige, att slopa det näringsrika kycklingfodret för att därigenom få råd med ytterligare en skattesänkning i hönshuset, blev protesterna så omfattande att det borgerliga styret nu beslutat att kycklingarna även i fortsättningen ska få sitt foder.
Högsta hönsens (hh) talesman, tuppen Pekka, ber (kräver, hotar) att jag tar med följande, ännu obetalda, annons i krönikan:
Nu har vi räddat kycklingarna! Ring och ge mig beröm på tel. 21 85 30!
Ännu ett tag tänker jag citera valda delar ur boken Den hemlige kocken - det okända fusket med maten på din tallrik.
"Så ät för livet!" uppmanar oss Unilever med hjälp av sitt varumärke Becel pro.activ, vars yoghurt, margarin och mjölkdryck sägs "sänka ditt kolesterolvärde".
I den "undergörande yoghurten" finns sju olika tillsatser. Halten bär i denna jordgubbsyoghurt med hälsoprofil är bara 2,2 procent och priset är nästan sju gånger högre än vanlig yoghurt. Huvudingrediensen i "grädden" Becel Mat är vatten och i övrigt finns där skummjölkspulver, förtjockningsmedel, emulgeringsmedel, två olika stabiliseringsmedel samt färgämne.
Så om du föredrar tillsatsfria produkter, välj grädde med naturligt hög fetthalt. Och om du inte vill få i dig så mycket fett, ät mindre grädde.
Järnhandlarens son och jag börjar av någon anledning diskutera vad som är tråkigast i hushållsarbetet.
Jag är ingen vän av potatisskalning, säger han med darr på rösten. Han har just utfört en sådan och det handlade om ett tiotal potatisar. Jag däremot tycker att potatisskalning är ganska trevligt, vilket jag också upplyser honom om. Han säger då att han omöjligt kan förstå hur jag kan hitta något lustfyllt i detta.
Själv tycker jag däremot det är utomordentligt tråkigt att efter en måltid plocka av bordet, skölja tallrikarna och lägga oäten mat i diverse skålar med plastfolie över innan de sätts in i kylskåpet.
Det är minst hundra gånger tråkigare än potatisskalning, säger jag.
Omkring detta har vi sedan en längre intellektuellt och mycket intressant diskussion.
En dam i sjuttioårsåldern står och tvekar vid övergångsstället, öns sydligaste, och jag stannar naturligtvis. När hon korsar gatan ser jag att hon har en ganska stor tatuering på överarmen. Alla tycks vara tatuerade numera. Alla utom jag och drottning Silvia.
Fast, egentligen, vad vet jag vad hon döljer under blusen?
Är det jag som missat något, eller har det inte förklarats varför en dyr konsult anlitas för att utreda hur grundvattnet påverkas av ett nytt kalkbrott?
Och att sen ingen bryr sig om resultatet.