I veckan skrev Aftonbladets skribenter Fredrik Virtanen och Alex Schulman varsin text på samma ämne men med helt olika utgångspunkter.
Virtanen har läst forskning som menar att barn som gått i förskola (tidigare dagis) senare i livet visar upp bättre resultat samt en bättre social förmåga än barn som inte gått på förskola. Virtanen menar att alla barn borde ha rätt till minst 30 timmar i veckan på förskola oavsett vilken sysselsättning barnets föräldrar har och anser att det cementerar klassklyftorna att inte ge arbetslösas barn samma möjligheter som arbetandes barn.
Schulman har en ettåring hemma och ryser när han tänker tanken att sätta henne på förskola vid den här låga åldern. Han menar att barn i dag är alldeles för små när de sätts på förskola och vill att alla föräldrar personligen ska få råda över de pengar som staten lägger på att ge dessa små barn plats på förskola. ”Vi skadar våra barn, men det är inte vårt fel. Vi är tvingade att göra det.”
Mina barn började båda på förskola vid ett och ett halvt års ålder. Inte för att vi prompt ville det, utan för att föräldradagarna var slut. Är man ung och har det knapert ställt måste man ta ut föräldraledighet sju dagar i veckan, vilket leder till att dagarna tar slut när barnet är runt ett och ett halvt år.
När våra äldre, mer välbeställda kompisar kunde hålla barnen hemma i två eller till och med tre år genom att ta ut få dagar i veckan men ändå klara sig, var vi avundsjuka och ledsna. Tänkte att det tvärtom är en klassfråga att få vara tillsammans med sina barn.
Sedan kom andra barnet och förskolan började kännas viktig. Det är inte roligt för det större barnet när det kommer en bebis som tar hemmavarande förälders mesta energi och kraft. Att vara hemma med en förälder som lider av sömnbrist och har en bebis klistrad vid kroppen större delar av dagen. Är det någon gång i livet som vi på allvar behövt förskolan så var det då. Femton timmar var vad vi fick då.
Som arbetssökande med småbarn hade jag gärna tagit hem barnen på heltid, i alla fall när de var under tre. Men det funkar liksom inte. Arbetsförmedlingen kräver sitt och man måste ständigt vara beredd. Att ens säga att man behöver hämta barnen på förskolan till en arbetsförmedlare är döfött.
Som arbetssökande ska du finnas tillgänglig för Ams/arbete dygnet runt. Gör du inte det får du inte vara med. De arbetslösa som vill ha barnen hemma får inte för deras arbetslöshet hindrar dem. De arbetslösa som helhjärtat vill hänge sig åt arbetsmarknaden hade tidigare 15 timmar i veckan på sig att göra detta. Numera är det 25 timmar som gäller, vilket är rimligt enligt mig.
Vad gäller barn överhuvudtaget är jag övertygad om att de efter tre års ålder behöver sin förskola. Dock är jag lika övertygad om att barn innan tre års ålder mest behöver sina föräldrar, i alla fall de föräldrar som är kapabla att ta hand om sina barn.
Förskolan har nog räddat månget barn från jobbiga förhållanden hemmavid. Och forskning ska man inte fnysa åt. Men jag tror ändå att både barn och även föräldrar till barn under tre år skulle må bättre av lite mer valfrihet. Att dela ut förskolepengen till föräldrar att råda över tror jag dock cementerar klassklyftor mer än något annat.
Men en generösare föräldraförsäkring även för de som inte tjänar skitbra vore något. Att ge de föräldrar som vill möjligheten att vara hemma med sina små barn och att inte dra arbetslösa och föräldralediga över en kam utan istället se till varje familjs behov är vad jag tror på.
Hur som haver börjar det nog bli dags att se över både föräldraförsäkring och förskoleverksamheterna runt om i landet nu inför valet nästa år.