Bastun lindrar i sommarhettan
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vem badar bastu i den här värmen?
Finska lapphustrun och jag gör det. Vi värmer upp vår vedeldade bastu till åttio grader varje fredag året runt, oavsett väder, vind och temperatur.
Och märkligt nog, bastun svalkar. Rikligt med vatten på de heta stenarna, andnöd och intensivt svettande. Därefter dusch och en halv öl på uteplatsen och sedan ytterligare en omgång och som avslutning resten av ölen.
Efter det känns sommarhettan inte alls lika pressande.
Kolossalt stressigt.
Oro för dagsformen inför Stångaspelen på söndag . Vinner vi, Bäl IF, stenklassen i varpa erövrar vi för alltid det ståtliga vandringspriset som instiftades 1939, samma år som jag föddes. Det krävs fem inteckningar, vi har fyra, men min kastning är just nu inte att lita på. Och snart är det SM och som metallvarpakastare är jag definitivt ett osäkert kort, vid vissa kast till och med en direkt säkerhetsrisk. Söndagen efter SM är jag engagerad i den oerhört populära Bottarvevarpan.
Är dessutom arrangör av en släktträff, som nu hotas av rumsbrist för de hitresande deltagarna. Fullbokat överallt och många i släkten har nu uppnått en ålder då tält inte är något lockande alternativ. Plus motorcykeln som varit tre veckor på reparation i Visby.
Jag börjar redan nu längta efter den lugna ljuvliga hösten.
Förmodligen är jag inte ensam om det här fenomenet.
Jag tar med yngsta dottern ner till hamnen för att göra en premiärtur i min nya träbåt. Motorn har varit på service i Åminne och vädret är perfekt, solsken och inga höga vågor.
Men båtmotordjäveln startar inte!
Jag drar som en galning i startsnöret, men det enda som hörs är mina svordomar och dotterns irriterande fnitter.
Jag ger upp och åker iväg med motorn till Åminne igen. Tjugo mil fram och tillbaka. Där placerar reparatören motorn i en gigantiskt balja med vatten och drar i startsnöret. En gång.
Motorhelvetet startar naturligtvis direkt!
Och så är det alltid. De få gånger jag blir näst intill dödssjuk är jag i själva verket kärnfrisk, säger läkarna. Och totaltrejkande motorer och annan teknisk utrustning blir plötsligt världens mest lättstartade och funktionsdugliga manicker när de kommer i närheten av en verkstad.
Så nu väntar jag bara på att de ska ringa från motorcykelverkstaden i Visby och säga:
- Vi hittar inga fel på din hoj, den går som en klocka!
Under den nu avslutade Hönshusveckan genomförde partiet Maskulint initiativ (Mi) en spektakulär aktion.
Mi:s partiledare tuppen Pekka plockade, under både stön och kvidanden inför ett stort pressuppbåd, av sig samtliga sina fjädrar och eldade sedan upp dem.
- Det här är en manipulation (han menar manifestation) för de stackars tupparna i Sibirien, som nog ständigt går omkring och fryser, medan jag däremot är nära att förgås i värmen, sade Pekka innan han helnäck och rodnande sprang in i hönshuset.
Han har sedan dess inte varit synlig utomhus.
Burgsviks camping, min närmaste granne, fick 2006 bygglov för fem stugor för övernattning. Stugorna byggdes.
Då hittade en fastlandsboende granne en paragraf i detaljplanen från 1987, som byggnadsnämnden missat. Stugorna blev då istället klassade som förråd, men campingen fick ändå dispens för uthyrning 2007 och 2008.
I höstas underhandlade campingägarna med kommunen om att få köpa till en bit mark och placera stugorna där. Kommunen var positiv, men något besked har campingägarna ännu inte fått. 50 000 kronor i böter hotar kommunen med om stugorna i sommar används till annat än förråd.
Fem "förråd" med fyra sängar, kylskåp. kaffebryggare, bord, stolar och indragen el.
Om nu allt det här tjafset är orsakat av ett inledande misstag av kommunen, då borde väl samma kommun kunna lösa det på ett lagom smart icke byråkratiskt vis.
Kan man tycka.
Larmet går - algerna är här!
Jag får höra det när jag kommer hem från Marknaden, sommarens första där jag stått och informerat om den blivande havsbastun i hamnen och sålt en och annan bok. En stekhet marknadsdag och jag som har längtat så efter ett bad!
Men när jag kommer ner till badbryggorna ser jag inte till några alger, bara lite sjögräs som flyter omkring. Folk badar för fullt och det gör snart jag också.
Välsignade badstrand!
Sent på kvällen, efter fotbollsmatchen, går jag ut och klappar mina stenvarpor inför morgondagens tävling.
Varporna ligger uppradade i rangordning. Den mest opålitlige längst till vänster och den bäste längst till höger. Men ensam för sig själv, inlindad i en tygtrasa, ligger den allra, allra bäste.
Den som jag ska använda om vi går till final.