Bengt sa att det var bra att heta Bengt
När jag sitter hemma vid datorn för att skriva ännu en text om att heta Bengt men inte kommer på hur jag ska inleda utan sitter och funderar hör jag det irriterande droppandet av kranen i köket vars packning antagligen hälsat hem.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men en inledning blev det och det är ju bra för nu är det bara att skriva vidare.
Bengt. Att heta Bengt.
Jag skrev om det i höstas att Bengt är ett så skönt namn, så skojigt, ett av de roligaste.
Ett namn som låter som något man kan få på en kinakrog (nudlar med bengt och cashewnötter) eller som att komma fram till "Ring så spelar vi" och önska Gunnar Wiklund.
En av mina närmaste uppväxtkamrater heter Bengt och jag skrev sist att jag måste fråga honom om hur det är.
Eller var, då när vi hade midjejackor och 70-talet knappade in på -80.
Inte så att jag gick och tänkte "Bengt, hi hi" för man vänjer sig vid de namn man har omkring sig. De som växer upp i dag får ju vänja sig vid Månstråle och Linhatt.
Vi träffades när vi var sju. I en slalombacke. Han åkte och jag stod still och sen small det. Men då hette man inte Bengt, inte åt man särskilt mycket Kina heller. Då hette man Mikael, Tomas, Lars, Magnus och Stefan och åt bruna bönor med fläsk. Punkt.
Bengt var bara Fledreich som sjöng på julen och Fjällberg som åkte utför.
Jag var hemma där jag växte upp, gick längs gatorna, mindes var kompisar bodde som inte bor kvar. Sådana som jag. Men Bengt bor kvar och har blivit nästan lika grå som jag och när vi sågs, för vi brukar ses, frågade jag, även om det kändes lite genant:
- Hur var det att heta Bengt?
- Va?
- När vi växte upp. Jag skrev en krönika om det, att det är ett så roligt namn, att det låter som Kina-mat.
- Jasså? Tack ska du ha.
MEN Det var bra, sa han. Att heta. Och räknade upp några till jag inte mindes men som finns gömda i gamla skolkataloger.
- Fast man var ju lite udda eftersom brorsan heter Åke, lade han till, sedan frågan landat i honom.
Och så var det ju, ett till namnen udda brödrapar. Att han skämdes över sina initialer, BH, är en annan historia. Mycket kan vara känsligt i den ålder då det är viktigt att vara rätt.
* * *
Jag glömde fråga vilket namn han själv tycker är skönt och kul så jag ringde just upp och när signalerna gick fram hörde jag den där jädra kranen igen men ett svar fick jag till slut. Eller två.
- Elis är roligt. Och Fridolf.
Fast det var det ingen i vår krets som hette.