Bilkön till båten får mig att koka över av ilska
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Var ute i sällsynt god tid. Det var kanske 15 bilar före i första filen.
Skönt, tänkte jag, då får jag i varje fall åka ombord ganska snabbt.
Efter att ha väntat i 45 minuter var det dags att köra på.
Men vilken fil tror ni att de tog först?
Inte den jag hade hamnat i varje fall.
Jag fick köra på bland de sista. Jag tror att jag hade sex bilar efter mig.
Det här är kanske inte så mycket att hetsa upp sig över.
Men jag kokar ändå nästan över av ilska varje gång det här händer. För det är så fruktansvärt onödigt och arrogant av personalen. Hur svårt ska det vara att ta bilarna i den ordning de kommer till terminalen?
Här fick jag se bilar åkte rakt på som inte hade väntat en sekund, medan vi andra fick vänta.
Om det hade varit så att jag hade fått åka av bland de första hade det kanske varit okay. Men jag fick dessutom köra av bland de sista.
Ofta känns det som om det är ren lottdragning vilka som ska få åka på först.
Här har destinationen mycket att jobba med. Och varför låter man det pågå i år efter år?
Annars tycker jag att det är ganska behagligt att åka båt. En bra bok, bra musik i öronen och en grekisk sallad brukar göra resan ganska snabb. Men bilköeländet drar verkligen ner helhetsbetyget.
Nästa gång tänker jag vara ute så sent som det bara är möjligt. Eller ta flyget. Om jag inte måste ha bil med mig
Att jobba en valnatt kan vara bland det mest stressiga som finns för oss som jobbar på en tidning. Vi slåss mot minuter för att få med så mycket som möjligt. Men samtidigt är det en av de roligaste arbetsdagarna som finns.
Den här valnatten blev extraordinär eftersom resultatet i kommunalvalet blev klart så sent.
En minut före midnatt rapporterade Fardhem in sina siffror. Då hade man räknat om flera gånger eftersom det fanns en röst för mycket. Märkligt nog kommer den felaktiga rösten att räknas, så jag hoppas verkligen att den inte hade någon avgörande betydelse för utgången.
Men vi fick med alla siffror i tidningen, vilket var det viktigaste.
Den enda åsikt jag har om valutgången är att det var synd att inte Sverige röstade som Gotland. Då hade vi sluppit Sverige-demokraterna.
Kristian Luuk är normalt en bra programledare, men han var verkligen ingen höjdare i SVT:s valvaka. Det var nästan pinsamt när han mötte upp knäckta partiledare och försökte lätta upp stämningen.
Undrar varför bara 70 procent röstade i Hemse med omnejd?
Veckans yrke i Vi i ettan: journalist. Brukar inte vara ett så vanligt yrkesval bland sjuåringar.
Det är inte ofta man får livstidsgaranti på något man köper. Men i veckan inhandlade jag en displayfilm som skyddar min mobiltelefon mot repor och slitage. Produkten som är utvecklad för militärt bruk ska aldrig gå sönder. Skulle det hända kan jag hämta ut en ny plastfilm.
Men å andra sidan byter vi svenskar mobiltelefoner var 18:e månad. Så det är möjligt att leverantören ser det som livstid för den här filmen.
Joakim Åstrand i Radio Gotland tyckte att det fanns många låtar som handlade om måndagar. Men han hittade ingen som handlade om onsdagar, berättade han i radion i - onsdags.
Så här, Jocke, kommer en spellista med bra musikstycken från veckans alla dagar. Hoppas listan kommer till användning.
Måndag: Monday, Monday - The Mamas and the Papas (1966)
Tisdag: Ruby Tuesday - Rolling Stones (1967)
Onsdag: Wednesday Morning, 3 am - Simon & Garfunkel (1964)
Torsdag: Jersey Thursday - Donovan (1965)
Fredag: Friday On My Mind - The Easybeats (1966)
Lördag: Almost Saturday Night - John Fogerty (1975)
Söndag: Lazy Sunday Afternoon - Small Faces (1968)
Och som vanligt när jag skriver om musik, inte speciellt mycket nytt...
Trevlig helg!