Blodigt mord gav oss godis
Foto: Tomas Oneborg/SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Minus 14 i Östergötland
Minus 8,3 i Skåne.
Minus 3,0 på Gotland.
Så vi ska inte klaga på kylan. Vilken fantastisk vinter!
Tjugondag Knut dansas julen ut.
Så har det alltid varit, för så var det när jag var barn. Julgransplundring med tårta, saft och godispåsar. Om den här dagen läser jag i en historisk skrift:
Tjugondag jul eller tjugondag Knut infaller den 13 januari tjugo dagar efter julafton. Dagen firas i Sverige, Finland och i vissa delar av Norge som julhelgens sista dag. I övriga världen räknas julen som avslutad i och med trettondag jul.
Dagen har sitt ursprung i det blodiga mordet på Knut Lavard i en skog i närheten av danska Ringsted år 1134, efter det att julfriden var avslutad den 6 januari. Mördaren var hans egen kusin Magnus som såg Knut som en stark konkurrent om vem av dem som skulle få överta kungamakten efter Magnus far, kung Nils.
Om godispåsar står det dock ingenting.
Vilken dag, vilken timme som helst blir min 96-årige far i Lomma änkeman.
Hans hustru ligger för döden. Utan smärtor, utan ångest. Det kommer att bli en lugn och fridfull död, precis så som vi alla vill dö.
Men vad händer sen med pappa? Han har sagt att han gärna vill flytta hem till Gotland, helst hit till Burgsvik. Kommer han känslomässigt att orka sälja huset som han själv har byggt i Lomma? Flytta med möbler och annat, tillräckligt för ett eget boende på nya Sudergården? Och får han som nyinflyttad och i någorlunda god vigör plats där? Jag vet inte vilka regler som gäller inom åldringsvården, men han är ju trots allt gotlänning. Och han är äldre än de flesta.
Vi som regelbundet skriver krönikor i den här tidningen hoppas naturligtvis att folk läser dem. Vi vill också att läsarna ska kommentera, debattera, skälla, berömma... Det kan man göra om man klickar sig in på nättidningen helagotland.se. Men det är sällan någon som har några synpunkter och det tycker vi egotrippade krönikörer är trist.
Därför är vi, i alla fall jag, avundsjuka på tidningens enda kvinnliga krönikör, den unga tvåbarnsmamman Jenny Thomasson, som nyligen skrev en krönika om hur bra hon tycker att hon är som skribent. Vissa av krönikorna jag tidigare skrivit i denna tidning är så bra att jag fick rysningar långt ner i ryggraden, skrev hon bland annat.
Den krönikan har hittills (söndag eftermiddag) resulterade i fyrtiotvå (42) inlägg! Under de drygt nio år jag skrivit krönikor i GT har jag kanske fått sammanlagt fem kommentarer. Inte fler.
De flesta som kommenterat Jennys krönika är män. Insändarskribenterna En gris, en ko, en Romabo, The Old Sock, folke och till och med Allfåns, i en dikt på ledarsidan, är mycket upprörda över Jennys självberöm. Jenny har brutit mot Jantelagens samtliga tio budord och så gör man bara inte!
Själv tyckte jag det var underbart att läsa Jennys krönika. Varför är det fult att ge sig själv lite beröm? Ibland är jag också mycket nöjd och stolt över något jag skrivit och om då någon berömmer mig brukar jag svara: Ja, jag tycker själv att det blev ganska bra.
Jenny har alldeles rätt när hon skriver:
Och ja, ibland måste man få klappa sig själv på axeln lite!
Det stolta jägarlaget i Hamra har varit ute på jakt. Väderbitna män med dyra gevär och stilenlig jägarklädsel. De har till och med tillgång till jakttorn, vilka dock inte användes denna dag eftersom det handlade om harjakt.
Jägarna var utplacerade på strategiska platser där harar brukar passera, vädret var det bästa tänkbara och hemma hade deras kvinnor letat fram recept på stekt hare med en god sås av steksky, vinbärsgelé och grädde.
Drevet och dagen gick. Ett skott avlossades, men det blev en bom. När skymningen nalkades gjorde jägarna "patron ur", satte sig i sina bilar och åkte hemåt.
Då vände plötsligt den miserabla jaktlyckan. En hare sprang ut på vägen och blev ihjälkörd.
Haren hänger nu professionellt urtagen och fylld med enris hemma i trädgården hos en av jägarna, i väntan på att bli tillräckligt mör för att kunna stekas och ätas med den goda såsen.
En lyckad jakt.
Jantelagen, om någon undrar, skapades 1933 av den norske författaren Aksel Sandemose, som i sin roman En främling korsar sitt spår redovisar de tio budorden:
1. Du skall inte tror att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.