Boken som ger alla åldersfixerade lite hopp
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den ger oss alla lite hopp om att allt går, oavsett ålder.
Boken handlar om idrottspersonligheter där den äldste har nått den aktningsvärda åldern av 105 år.
Själv är jag 53, och har sedan länge slutat drömma om en idrottskarriär. Jag har 27 i handicap i golf och har som mål att komma under 25 någon gång. Det är knappast något resultat som kvalificerar mig för Europatouren för veteraner.
Men det finns faktiskt 53-åringar som klarar sig ganska bra i idrottens värld. Mario Andretti var 53 när han blev den äldste att vinna ett Indy Car-lopp, vilket är ungefär som formel ett, fast med amerikanska mått mätt. Man kör bara runt, runt i en oval i en sportbil som säkert går en bra bit över 300 km i timmen.
Babe Ruth, den fantastiska baseballspelare gjorde sitt sista framträdande som aktiv vid 53 års ålder.
Bläddrar jag framåt i boken hittar jag de riktiga hjältarna. Ramon Blanco från Spanien var 60 när han besteg Mount Everest. Mavis Lindgren var 70 när hon sprang sitt första maratonlopp.
Min absoluta favorit är Harley Potter som var 92 när han började spela golf. Tio år senare, vid 102 års ålder, vann han sin första tävling.
105-åringen då? Jo, "Gamblin Rose Hamburger" var 105 år när han hjälpte New York Post att tippa galoppvinnare i tidningen. Jag vet förstås inte hur mycket det har med sport att göra. Men med ålderns rätt har man placerat in honom i det här facket.
Det här är förstås väldigt onödigt vetande, men ganska underhållande i all sin enkelhet.
För några veckor sedan skrev jag på denna plats att vänlighet borde ha ingått som ett nyckelord i presentationen av Gotland i framtiden.
Nu har jag fått mejl från Åland där en dam som är involverad i åländsk turism skriver att "Vänlighet" är ett aktuellt ämne i kvalitetssäkringen av det värdskap som just nu fokuseras på Åland. Onekligen en bekräftelse på att jag var rätt ute.
Samma person erbjöd mig för övrigt biljetter till Sverige-Spanien i EM i juni. Tre dagar i Österrike, flyg fram och tillbaka för hyfsad peng. Men jag tackade faktiskt nej. Hade nämligen tänkt mig ett annat upplägg om jag får biljetter den vanliga vägen. Båt från Gotland, bil till Österrike och en veckas semester i samband med två matcher. Har dock inte hört något från fotbollförbundet ännu. Och chansen att jag ska få två biljetter till två matcher är väl kanske en på 17 eller något liknande.
I veckan presenterades den första kameran med dammsugare. Jo, ni läste faktiskt rätt. Kameran har en inbyggd dammsugare som samlar upp dammet på kamerans speglar. I spegelhuset finns hål dit dammet försvinner. Är detta verkligen nödvändigt?
En sak till: hur byter man dammsugarpåse?
Var med i Popgiss på Borgen i lördags. I fyra och en halvtimme kämpade vårt lag med både möjliga och omöjliga frågor. Jag jublade när Beatles kom upp som specialämne. Trodde jag visste det mesta om dem. Men jag kunde inte ett smack. Vad var det som hände egentligen? Vårt lag är 33:a (av 60) efter den första deltävlingen. Men vi kommer igen. Det är tre deltävlingar kvar. Jag skyller på att vi inte var riktigt samspelta eftersom det var första matchen.
Det var i varje fall kul att träffa hur många gamla kompisar som helst från förr.
Men frågorna var alldeles för svåra. Det tyckte de flesta!
Spinningpass elva avklarat. Det går faktiskt lättare och lättare, funderar nu allvarligt på att gå upp till två pass i veckan. Dino var med igen, jag var lite orolig för att han var helt uppslukad av sin nygamla roll som baskettränare.
Det är en konst att skriva kort. Kortare artiklar läses mer än långa. Eva Bofride berättade att hon höll sin krönika på 3800 tecken i onsdags. Jag sätter punkt vid 4081 den här gången! Det är cirka 700 tecken kortare än vad jag brukar skriva i den här spalten.
Trevlig helg!