Bond var i varje fall bättre förr i tiden
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Gjorde en snabbenkät när jag cyklade till jobbet igår morse och räknade hur många bilar som hade vinterdäcken på. Jag passerade 65 parkerade bilar. 58 hade fortfarande sommardäck. Ni är ganska många där ute som ännu inte har insett att vintern är i antågande.
Därför säger jag igen, på med dubb..., förlåt vinterdäcken...
När jag var 13 år tog min pappa med mig på "Man lever bara två gånger" med Sean Connery i rollen som James Bond. Filmen gick på Royal, nedlagd sedan många år. Idag ligger det ett hotell just där biografen låg.
Jag vet inte riktigt hur han bar sig åt för att få in mig, eftersom filmen faktiskt var barnförbjuden upp till 15 år på den tiden (idag är den säkert tillåten från sju år, så snäll var den med tidens mått mätt). Men in kom jag på min första barnförbjudna film. Det var en totalupplevelse, och jag var först i klassen att ha sett filmen. Sådant växte man av då.
I tisdags var min pappa och jag och såg den nya James Bond-filmen - "Quantum of solace". Bond spelas numera av Daniel Craig. En del tycker att han är tidernas bäste Bond. Det tycker inte jag. Connery är överlägsen i den rollen. Dessutom undrar jag hur mycket Craig egentligen är med i filmen, eftersom det mest är stuntscener, och replikerna färre än någonsin. Jag hör inte ens klassiska: "Bond, James Bond...".
Den nya Bond är rena avrättningsfilmen. Bond tar ihjäl folk i parti och minut. Det gjorde han visserligen förr också, men då var det med stil och finess.
Dessutom var den nya Bond barntillåten från elva år, vilket är helt otroligt med tanke på alla blodiga scener.
Nej, ibland var det faktiskt bättre förr. Det var både pappa och jag överens om efter att ha tagit oss igenom 1 timme och 46 minuter ny Bondfilm.
Men nu har vi i varje fall sett den. Att det sedan var en film vi kunde ha varit utan är en helt annan sak. Själv har jag troligtvis sett min sista nya Bond-film. Ska jag se någon igen, blir det någon av de äldre. Sån är jag.
Och på söndag är det Fars dag. Grattis i förväg!
Det är dags för en delrapport i avdelningen insändare. Ni som har hängt med i den här spalten vet att jag började räkna första augusti. Efter tre månader har vi nu nått 393 publicerade insändare. 194 personer har skrivit 273 insändare med sitt namn under. Övriga 120 har en signatur. Vi strävar efter att ha så många som möjligt vågar stå med sitt namn. Det är alltid ärligast. Påhopp på personer, tas fortfarande inte in, om de är skrivna under signatur.
Jag kommer att räkna under ett år och prognosen som jag ställde att vi kommer att publicera minst 1 200 insändare skrivna av 500 olika personer kommer att slås.
Att jag började skriva om detta berodde på att en vän påstod att det var 50 personer som stod för insändarna under ett år. Han var överbevisad efter en månad. Fortsättning följer om en månad.
Elitserien i ishockey har ledigt. Bär just nu min SSK-halsduk med en extra stolthet efter fyra raka matcher utan förlust. Jag visade förövrigt upp den i tidningen för elva månader sedan när vi uppvaktade fjolårets Lucia Linda Ohlsson. Då fick jag en kommentar på helagotland.se som jag fortfarande skrattar gott åt: "Vad är det för halsduk Ulf Hammarlund har på sig? Är han sosse, eller? Snygg är den i varje fall inte..."
Hur kan man misstolka en sådan vacker halsduk på det sättet!
Nästa fredag kommer jag att hamna i en konfliktsituation med mig själv. Har en brorson som är hårdskjutande back i Botkyrka. Han kommer till Gotland med sitt lag för att möta Roma (förlåt Visby/Roma, jag lär mig aldrig att det inte längre bara heter Roma) i årets hittills viktigaste hockeymatch här på ön. Det står nämligen mellan Roma (nu är jag där igen) och Botkyrka vem som ska gå vidare till Allettan. Jag hoppas givetvis att det ska gå bra för min brorson, men samtidigt vill jag verkligen att Roma (ja, ja...) ska ta sig uppåt i seriepyramiden.
Trevlig helg!