Cykla och handla räcker inte
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu går det inte att stoppa.
Hönsen tvekar inte längre att gå ut när jag klockan åtta öppnar dörren till hönshuset. Och redan vid halvåttatiden kan jag vada ut till mina laxnät (senast fyra flundror) utan ficklampa. Torsdagskvällarnas bastubad tvingas vi nu skjuta fram allt längre, för att efteråt unna oss lyxen att sitta utomhus i mörker och titta på stjärnhimlen och svalka oss. Dessutom tycker jag att knopparna i syrenhäcken blivit större.
Ljuset är definitivt på väg norrut.
Vill ni veta hur jag lyckades med mitt första försök att göra kåldolmar? Fråga gärna.
Snälla!
Jag känner att jag nu måste börja min träning inför cykelfärden genom Baltikum till Polen i sommar. Efter några månader utan ett enda pedaltramp, tar jag fram min Hermes och cyklar till affären och handlar. Fram och tillbaka blir det drygt två kilometer. När jag kommer hem har jag ont i rumpan.
Jag får ett mejl från Katharina Eriksdotter i Visby, som kan det här med långcykling. I somras cyklade hon 150 mil till en by i Österrike, där hon som skoltrött 17-åring en gång arbetade på ett rekreationshem. Denna lilla by blev avstamp till vuxenlivet, skriver hon.
Själv är jag inte ute efter någon avstamp, men jag har länge haft planer på att cykla genom Baltikum för att se vad som hänt, sedan jag för drygt femton år sen var där och gjorde reportage för TV.
Katharina tipsar om fyra "måsten" inför min cykelfärd: Hjälm. Gul cykelväst. Backspegel. Och silonsalva att smörja in skinkorna med.
Bra kondition är också viktigt, påpekar hon. Så att enbart cykla till affären och handla lär inte räcka.
Om president Barack Obama håller vad han lovar, kan jag snart med gott samvete handla amerikanska varor igen och kanske till och med resa till USA.
Däremot lär nog min Israel-bojkott hålla i sig.
Vill Destination Gotland strypa ön? var rubriken på en insändare i torsdagens tidning.
Som gotlänning med bra rabatt på åkandet, tänker man inte så ofta på hur mycket "de andra" (fastlänningarna) får betala för att komma till och från ön.
Med det nya "flexibla" biljettsystemet har de attraktiva avgångarna, de som passar folk med jobb måndag till fredag och barn i skolan, blivit oerhört dyra. Insändarskribenten Gunnar Wallklint i Stockholm berättar att en tur- och returresa för två vuxna i förlig salong och bil i augusti kostade 1 824 kronor. I januari i år kostade resan 2 624 kronor. En ökning med 30 procent!
Min dotter, hennes man, två barn och bil reste förra helgen fram och tillbaka till Gotland. De betalade nästan 2 600 kronor och då har de ändå köpt årsrabattkort både för sig själva och bilen!
Så visst är risken stor att det nya systemet "stryper ön".
Gunnar Wallklint skriver också:
Jag har rest med min familj till Gotland sen 1965 och varit med om många tokiga beslut från Gotlandsbolaget och Destination Gotland, men det här tror jag ändå slår alla rekord.
Mitt förlorade luktsinne går kanske att bota. Två naturläkare, homeopater, på Gotland har hört av sig och sagt att det finns hopp om att jag åter kan få uppleva njutningen av doften av syrenerna utmed vägen där jag bor och av tjäran när jag i vårsolen förbereder min eka för sjösättning.
Men det är inget löfte, säger de. Bara en tänkbar möjlighet.
Den röda vildkatten, som ideligen hamnade i min inlånade rävfälla, har inte varit synlig på ett tag.
Istället sitter där nu, senast i morse, en svartvit hankatt. Senast jag skrev om problemet, katt istället för räv i fällan, tipsade flera läsare om att jag skulle hälla vatten på katten. Då kommer den inte tillbaka!
En hel hink hällde jag på den svartvita katten tredje gången han satt i fällan. Men det har inte hjälpt. I morse hade jag inte hjärta att hälla mera vatten på honom, så han blev utsläppt enbart med en förmaning om att aldrig mera komma tillbaka. Vilket naturligtvis inte kommer att hjälpa.
Nu är jag inte säker på att det här är en vildkatt, för den är inte alls lika skygg som den röda. Så jag ska försöka ta reda på om det är en tamkatt, för i så fall får han gärna vistats här i trädgården.
Fällan ska jag snart lämna tillbaka till ägaren, eftersom min mångåriga erfarenhet av rävfällor är att rävar inte går in i dem. Katter och fåglar och igelkottar, men aldrig rävar.
Just hemkommen från Klintehamn, Rondo och Gotlandsrevyn. Även om allt inte är världsbäst, så är jag ändå mycket imponerad.
"Palten", när vi ses påminn mig då att jag just nu lovar dig att bjuda på en öl som tack!
Tanken på sommarens långfärd på cykel ger mig ingen ro, så jag pumpar däcken på min Hermes och ger mig ut på en drygt mil lång träningsrunda.
När jag kommer hem har det onda i baken spritt sig upp till ryggen.