12 november
När det i veckan regnade miljoner över postnummer 62335 i Burgsvik hann jag inte ens ut med en tesked.
Fast hann och hann, jag har frivilligt avstått från Postkodlotteriets erbjudanden om att vara med i detta gigantiska "välgörenhetslotteri". Jag bestämde mig för att inte gå med när jag för några år sedan fick ett brev som inleddes ungefär så här: "Tänk om din granne blir mångmiljonär och du inte är med när ditt postnummer 62335 dras!"
Avundsjukan som vapen!
Tidningen Dagens Industri: "Postkodlotteriet handlar inte om välgörenhet. Lotteriet är i första hand till för spelarna (40 procent), i andra hand till för TV4:s vinst och Postkodlotteriets vd (33 procent) och först i tredje hand till för välgörenhet (27 procent)".
Därför är jag inte med, men jag gläds uppriktigt med Anita (200 000 kronor), som tidigare jobbade på Fiket och som alltid ordnade så att vi fick se viktiga fotbollsmatcher på storbildsduk även efter stängningstid. Alf (300 000) nybliven farsa och en av oss lokala fotbollshuliganer. Åsa och Tryggve (300 000 och en ny bil). Helene (300 000)... Och alla övriga fyrtiosju Burgsviksbor som plötsligt hamnade mitt i detta mannaregn.
Pekka, tuppen, kommer klivande med bestämda steg på trädgårdens tjocka matta av nedfallna kastanjelöv. I näbben bär han ett brev.
- Sätt in det här i tidningen! säger han.
Jag tar brevet och läser.
Til salu grattis. Två tupslynglar av besta herkåmst.
- Ungtupparna går mig på... på...
- Nerverna?
- Just precis. På nerverna. Dom eller jag, här finns bara plats för en tupp!
Ja, det är nog sant. Ungtupparna har vuxit till sig och råkar allt oftare i våldsamma slagsmål med Pekka. Så även om aveln i hönshuset behöver föryngras, kan jag ändå inte göra mig av med gamle Pekka.
Så är det någon som är i behov av två ungtuppar av "besta herkåmst", så hör av er!
I brist på annan sysselsättning sätter jag mig en dag och bläddrar igenom gratistidningen Homeshop, som med jämna mellanrum dimper ner i brevlådan.
Jag har tidigare skrivit och ondgjort mig över affärernas prismärkning. Istället för 100:- skriver man 99:-, 250:- (249:-), 5000:- (4.999:-)... ja, ni förstår vad jag menar. Alla priser slutar numera med en 9:a, nästan aldrig en 0:a, och det är naturligtvis för att få oss konsumenter att handla mera. "Tror handlarna att vi är idioter?" tror jag att jag skrev förra gången.
I Homeshop slås alla rekord var gäller idiotförklaring, för nu har man dessutom lagt till en femtioöring på så gott som samtliga priser. 99:50 istället för tidigare 99:- till exempel.
Av tidningens sammanlagt 282 varuannonser har 274 priser som slutar med en nia plus 50 öre. Endast sex har en något avvikande prislapp, utan varken en slutnia eller 50 öre. Pulsmätare 398:-, blodtrycksmätare 298:-, rygg- och magtränare 998:-, stereoanläggning 1195:-, skivspelare 795:- och massagefåtölj 1.995:-.
Nu köpte jag ändå en permanent dammsugarpåse för 79:90, men det hade jag även gjort om den kostat 80 kronor jämnt.
Efter ungefär sextiotvå misslyckade försök att baka en acceptabel gotlandslimpa, har jag nu bakat den sextiotredje.
Den blev helt fantastisk!